Mellandagar.

Jag har tagit jullov. Skamligt länge. Word-dokumentet som ska utgöra min hemtenta är än så länge väldigt vitt och väldigt tunt och motivationen har visst också tagit jullov. Bra där. Men jag måste inte vara duktig jämt.

Imorgon ska jag fira nyår, "på riktigt" för första gången på många år. Älskling och company har jobbat 14-timmarsdagar i lokalen i flera veckor för att fixa inför festen och ryktet lovar gott. Eller vad sägs om svartmålade tak, knallrosa väggar, mintgrönt kök och en sju meter lång bar klädd i sammet och glas?

Istället för att plugga har jag - med anledning av finfesten - använt de senaste tre dagarna till att finkamma Göteborgs mellandagsrea efter nyårsoutfit. Resultat: Panik. Svett. Misströstan. Ett skärp, två armband och ett par leggings, varav inget ingick i rean. Och fortfarande ingen överdel = ingen outfit. Jag har alltså slösat bort löjligt många timmar på ingenting för att slutligen vara tvungen att rota fram nån gammal urtvättad trasa ur sommargarderoben och försöka pimpa den med nya accessoarer. Varför känns det här så bekant?

Just det, jag har stickat en halsduk också. Hett tips: Gör inte det. Köp en färdig istället. Jag började med tre nystan och landade till slut på sex stycken och 414 kr. Och så fin blev inte halsduken.

Nu tar jag kväll och hoppas på en betydligt mer produktiv morgondag.

Jag hatar att packa!

Packa. Packa upp. Packa. Packa upp. Det tar aldrig slut. Och det blir bara tråkigare för varje gång...

Jag ska bli faster!

Brorsan ska bli farsa!!! Till sommaren! På riktigt! Härligt!

(Jag säger ju att bebisarna bara blir fler och fler. Nu börjar dom till och med poppa upp INOM familjen...)

Julstämning i korren.

Idag har det pysslats!

Och smaskats...

Jag blir så trött.

Som jag nämnt tidigare är korridorens dammsugare trasig, finito, död. Jag har inte dammsugit sen jag kom tillbaka från praktiken (d.v.s. för tre veckor sen) så mitt rum är inte fräscht nånstans. Nu drar det ihop sig till hemresa, vilket innebär packning, organisering och självklart STORSTÄDNING. Jag åker INGENSTANS utan att först städa. Det är en principsak.

Så varför skramlar vi inte bara ihop till en ny dammsugare? Ja. Det undrar jag också. Men mina korridorgrannar är så sjukt jävla snåla att dom inte kan tänka sig att bidra ens med en 50-lapp. Dom är så snåla att dom vill köpa en begagnad dammsugare på Myrorna.

Så här låter det:

"Vi ska ju inte bo här så länge. Det känns onödigt att köpa saker till korridoren då."

"Om jag ska lägga pengar på en dammsugare så vill jag ta med mig den när jag flyttar."

"Jag har så dåligt med pengar nu före jul."

Eh, va?! Det är klart som fan att jag inte tycker det är roligt att lägga pengar på sånt. Men allvarligt! Vad har vi för alternativ? Inte städa nåt mer tills vi flyttar härifrån? Sopa hela korren varje vecka? Nej fan heller. Cheap ass motherfuckers.

Det fungerande kaoset.

Alla som känner mig vet att jag inte bara är perfektionist, utan också pedant. Mitt hem är aldrig stökigt - jag mår nästan dåligt av oordning. Men ingen regel utan undantag. I hemtentatider finns det bara ett system som fungerar: TOTALT JÄVLA KAOS.

(Ni kanske inte tycker det ser så farligt ut, men för att vara jag...)

All in all it was all just bricks in the wall.

Lördag kväll. Woodstock på TV2 - Joe Cocker, Joan Baez, en och en halv miljon människor; trippade, stenade, kåta och rebelliska. Känslan går att ta på. Jag får gåshud och vill vara där.

Senare. The wall - symboliken träffar som ett knytnävsslag i magen. Igen. Inte ens min tjocka cyniska mur kan stänga ute känslan jag får av musiken - och bara av musiken. Varje gång.

All in all you're just another brick in the wall.

Felaktigt självständig.

Idag är jag en duktig (och hopplöst tråkig) student. Jag har suttit oduschad i mjukisbyxor vid mitt överbelamrade skrivbord i mitt dammiga rum och skrivit språkpolicy ända sedan frukost. Jag har kommit en bra bit, späckat dokumentet med relevanta referenser och hittat precis rätt "ton" för texttypen. Jag är egentligen ganska nöjd med mig själv. Problemet är att jag hämtat alla mina referenser från andra källor än kurslitteraturen. Det var inte så man skulle göra!

Nu middag.

Jag har fastnat.

Alla måsten växer och samlas på hög i takt med dammråttorna på mitt golv. (Jag kan inte städa för korridorens dammsugare är död.) Jag är i skolan i två timmar på förmiddagen, åker hem och äter lunch och fastnar i sängen/framför datorn resten av dagen. Fattar ni hur länge det blir?! Minst tio timmar av total förnekelse! Usch, nu fick jag ännu mer ångest av att se det svart på vitt. Jag förstår inte vad jag gör all den tiden.

Men inte fan skriver jag på nån språkpolicy.

Should'a would'a could'a

Jag är så jävla omotiverad. Jag måste skriva en språkpolicy för min praktikplats och referera till relevant forskning. Jag måste läsa böcker och artiklar om språk och kön och språkriktighet och engelskans inflytande på svenskan. Jag måste ta tag i träningen. Jag måste.

Men jag pallar inte.

Den eviga skeptikern

Idag har jag läst en 60 sidor lång rapport om genusperspektiv i utlysningstexter från en statlig myndighet. Jag är nog ett hopplöst fall, för jag känner mig inte ett dugg mer upplyst nu än när jag började. Om man är tvungen att gräva fram könsdiskrimineringen ur en till synes könsneutral text, why bother?! Det tycks nästan vara ens plikt som kvinna att känna sig diskriminerad för att man ska anses politiskt korrekt.

Ett citat från rapporten (ang. hur man kan motverka snedfördelning mellan könen inom traditionellt mansdominerade forskningsområden):

En man anser att det vore bättre om kvinnor forskade i teknik istället för i genusvetenskap.

I rest my case...

Jag peppar inte så det stör.

Jag är en dålig bloggare these days. Vet inte riktigt vad jag ska skylla på. Jag antar att jag bara är trött. Och lite less.

Nya kursen, språkpolitik och språkvård, är igång men det är inte jag. Jag har knappt börjat läsa och absolut inte börjat fundera på hemtenta 1, som har deadline 18 december - samma dag som jag åker hem på "jullov". Jag orkar inte, eller har ingen lust, eller skiter bara i det. Choose one.

BTW: Jag har tydligen bränt alla mina pengar på julklappar. Märkligt med tanke på att vi (jag och mina nära) sedan två jular tillbaka har slutat med julklappar. Det måste vara juldjävulen som flugit i mig...

It's been done.

Jag är vaccinerad. Jag dog inte, fick inte feber och har varken huvudvärk eller ont i armen. Nån gång ska man väl ha tur...

Klockan är 15.28 och jag har inte pluggat ett smack på hela dagen. Däremot har jag handlat, lagat indisk linssoppa med fyllda pitabröd, ätit och diskat undan. I och med det har jag slut på ursäkter. Många sidor text - here I come.

Koncentrationssvårigheter.

Jag sitter i mammas arbetsrum och försöker skriva en VFU-rapport. Det går inte alls bra. Min hjärna hävdar envist att praktiken är avslutad och att jag nu har semester. Dessutom har jag egentligen ingen aning om vad jag borde skriva i den där rapporten. Hittills låter det typ såhär:

Dag ett gjorde vi det här. Det gick såhär. Sedan tänkte vi såhär. Och dag två gjorde vi det här.

Är det inte djupt så säg?

Jag försökte vaccinera mig mot svinis idag, men jag fick inte. Man var tvungen att vara listad på den vårdcentralen, vilket jag inte var, eller tillhöra en riskgrupp, vilket jag inte gjorde. Jag får nog snällt vänta på mitt vaccin tills jag är tillbaka i Umeå. Och då är det säkert för sent. Har jag inte blivit smittad än av att åka spårvagn varje dag kommer jag garanterat att bli det under flygresan hem. Jippi.

Som grädde på moset

har jag nu fått ögoninfektion. Gröngult var i ögonen. Nu får det fan räcka.

Jag åkte till vårdcentralen, betalade 300 kronor, andades bakteriefylld väntrumsluft i två timmar och träffade en stressad doktor i två minuter. Vad jag fick ut av det? COCILLANA. Så värt.

At least it's not svininfluensan.

Jag är så sjukt jävla trött på att vara förkyld. På kvällarna hostar jag tills jag nästan spyr och på morgnarna vaknar jag med en propp av slem och snor som täpper igen luftvägarna så jag knappt kan andas. Och det vägrar liksom ge sig. Hur länge kan man rimligen vara förkyld?!

Idag jobbar jag hemifrån. Igen. Eller för att vara ärlig: jag sitter vid datorn i mammas arbetsrum, men får inget gjort. Ute snöar det, fast inte sådär fint som det gör i Norrland så här års, utan med små, vassa flingor som driver runt i vinden och utplånar sig själva innan de når marken. Men ändå - snö.

Och nu måste jag verkligen jobba.

Regn, blåst och förkylning - hej Göteborg.

Första veckan på praktiken blev en slemmig historia. Jag har åkt på Årets Förkylning och har för närvarande varken lukt- eller smaksinne. Mina tillfälliga kollegor har fått lära känna en hostande, snorig, rödögd och ganska osugen språkkonsult med siktet inställt på sängen snarare än på språket. Men annars går det bra.

Efter en vecka "ute på fältet" har jag kommit fram till följande:

• Man kan inte språkgranska åtta timmar om dagen.
• Språkgranskning är roligt. Men svårt.
• Jag kan mer än jag tror.
• Det är bra att vara två på praktiken.
• Det är coolt att jobba på ett flashigt kontor.
• Det är svårt att få lägenhet i Göteborg.
• Punktlistor är bra att ha på webbsidor.

Nu ska jag fortsätta andas genom munnen och ge mig i kast med en text om seniorbostäder. Wish me luck.

Det funkar inte.

Hemtentan. Jag hatar den. Alltså på riktigt. Den kommer aldrig att bli bra, och den kommer aldrig att kännas klar. Hur kan det vara så lätt att skriva om abstrakta vetenskapliga teorier, när det är totalt jävla omöjligt att skriva om sig själv? Ge mig ramar tack.

Fredag morgon klockan sex drar jag härifrån. Innan dess ska jag ha färdigt tentahelvetet, redovisa grupparbetet, städa rummet, tvätta och packa. S t r e s s.

Oh happy joy.

Förkyld. Mensvärk. Köksvecka. Pissväder. Hemtenta.

Jag äter choklad och tycker allmänt synd om mig själv. Det får man.

I am so fucked.

Idag är en jävla skitdag.

Jag fick meddelande om att skorna jag köpt på eBay (äntligen!) fanns att hämta på Posten. Problem 1: Tullen skulle ha 350 spänn i avgift för att lämna ut dem. Surt, men va fan, fortfarande billigare än om jag köpt skorna i Sverige. Jag betalade, såg glad ut och gick hem och slet upp paketet. Problem 2: Skorna var begagnade. NOT as stated. Självklart slängde jag iväg ett argt mejl till säljaren och krävde pengarna tillbaka. Svaret:

"I am sorry if you had an issue with your item. All items are new unless otherwise stated. There should have been absolutely no issues with your item."

Men va fan, skojar du med mig? Man måste vara efterbliven för att gå på att de skorna är nya. Och även om jag skickar tillbaka dem och får tillbaka pengarna, så går jag en massa back. Fraktkostnad till och från USA är inte gratis, och tulljävlarna såg minsann till att få sin bit av kakan. Jag är beyond förbannad.

Och så PMS på det. Bättre blir det inte.

Det är över nu. Eller inte.

Kritiken är levererad och diskussionen är väckt. Vi blev ifrågasatta, emotsagda och synade i sömmarna. Vi gick in fullt övertygade om vår egen förträfflighet, och kom ut med en stor portion ödmjukhet. Man kan säga att vi lärde oss något.

Nu återstår skriftlig utvärdering och muntlig redovisning. Och hemtenta. Kurshelvetet tar ju aldrig slut.

På G.

Jag börjar vänja mig vid "riktiga" skoldagar, 10-16 med bara lunchen som avbrott. Projektarbetet går mot sitt slut, the big showdown, och först nu börjar nerverna göra sig påminda. Men det kommer att gå bra. Vi är bra. Allt blir bra.

Två saker slåss om utrymmet i mina tankar nu. Den ena är hemtentan. Den andra är hemresan.

Snart.

Tvärstopp.

Jag vaknade idag med föresatsen att skriva hemtenta. Jag öppnade ett Word-dokument, intog skrivposition och stirrade på skärmen. Och fastnade. Det kom ingenting. Ibland gör det inte det. Men jag hade en bra känsla inför den här tentan. Den skulle bli rolig, inspirerad och skriva sig själv. Nu har jag suttit framför mitt Word-dokument och stirrat på mina enstaka rader i stort sett hela dagen. Jag har skrivit en rad eller två. Suddat. Skrivit. Suddat. Hatat mina formuleringar och förbannat mina krystade resonemang. Och inte kommit någon vart alls.

Jag fattar ingenting.

Jag pluggar heltid.

Grupparbete veckan lång.

Vårt uppdrag är inte att leka med: Vi utvärderar universitetets (sopiga) webbplats för att på onsdag presentera förslag till förbättringar för de ansvariga på informationsenheten. Eller rättare sagt: För att på onsdag presentera en jävla massa kritik.

Och vi gör det bra.

De tigger ju om det.

Parodi på Svenska Hollywoodfruar - helt iskallt stulen från min kära vän C:s blogg. För jävla roligt!

Stjärnstatus.

Mamma ringde nyss. Hon hade pratat med storebror som i skrivande stund befinner sig på färjan på väg hem från Berlin, där hans band haft fyra spelningar. Det hade gått bra - riktigt bra. Så bra att storebrors ego vuxit så att det knappt fick plats på färjan. Nu händer det! Nu blir min brorsa rockstjärna!

Jag är så stolt.

Jag ska inte klaga.

Duktigheten lever igen. Jag ägnade gårdagen åt läsning av försummad kurslitteratur, som visade sig vara riktigt intressant och givande. Antalet sidor med kladdanteckningar - tankar, citat och idéer - till hemtentan ökar stadigt. Det känns bra. Det går bra nu.

Och just när jag trodde att HUMlab var ett minne blott blir det åter vår arena. Det snickras flitigt på vår version av umu.se, och jag vågar lova att både den och presentationen nästa onsdag blir fantastisk. Så fantastisk att jag helt glömt bort att frukta för mitt liv. Det kallar jag flyt.

Så är det.

Jag har kommit till en insikt: jag gillar inte att gå ut. Egentligen har jag vetat det ett bra tag nu, men envist försökt intala mig att "den här gången blir det roligt". Gårdagens besök på Ålidhemsklassikern Krogen Krogen var allt annat än roligt. Det var - utan att gå in på detaljer - förödande för min illusion av ungdom.

Hemmakvällar är det nya svarta.

Fredagsbak.

Kanelbullar...

...och bananmuffins!

Norrland - where the action is.

Promenad.

Innovativ trädgårdsdekoration på Sofiehem.

Och en piggekott på Ålidhem!

Kunskapstörst.

Jag läser och läser men tvingas ändå inse att jag inte kommer hinna. Jag ska läsa två hela böcker och en nitton sidor lång artikel tills imorgon. Jag har hittills läst mindre än halva första boken. Problemet är nu att ämnet intresserar mig mer än jag trodde, och jag vill inte sluta läsa. Jag vill läsa från pärm till pärm, men tvingas istället sålla för att få en hyfsad överblick. Stackars mig.

I-landsproblem i ett nötskal.

Konsten att inte hinna plugga.

Jag behöver verkligen plugga. Massor av sidor väntar på att läsas, teorier väntar på att få fäste i mina resonemang och argument väntar på att formuleras. Detta har hängt över mig som ett tungt moln av pliktkänsla sedan i söndags. Så. Vad göra?

Jo:
Ut och springa. Duscha länge. Bråka med datorn. Kolla på tv. Äta äpplepaj. Rensa garderoben och sälja på Tradera. Nätshoppa. Dricka kaffe. Blogga. Prata i telefon. Lyssna på VFU-information. Gå på utvecklingssamtal. Planera middag. Handla. Laga krånglig, tidskrävande mat. Äta den. Prata i telefon. Blogga.

Och nu är det bestämt dags för efterrätt.

F O K U S E R A ?

Funka.nu

Datorhelvetet strejkar igen. Den är seg, buggig och störig och jag kan inte streama videoklipp från nätet. För att gå till botten med problemet blåste jag hårddisken, igen, för andra gången den här månaden och formaterade om partition D:. Maskinen är alltså tom, fresh, back to basics, fabriksstandard - och funkar den? NATURLIGTVIS INTE.

Jag skickar snart skiten.

Jag och mat.

Åldrandet firades med en hutlöst dyr men fantastiskt god trerätters gourmetmiddag på Invito - "där Italien möter Norrland". Jag åt:

Carpaccio di renna - Tunna skivor lättrökt ren med krutrökscrème, havtornsgele, torkade lingon, ruccola- & skottsallad, toppad med extra virgin olivolja & färskmalen svartpeppar.

Trota alla griglia - Halstrad röding med hummersauterad savoykål & skirat smör med kapris, sardeller, vitlök & citron, serverad med potatiskompott med räkor, färska örter & olivolja samt pepparrotsskum.

Trio di lampone artico - Trio på hjortron: Cheesecake, sorbet & mylta med hembakad sockermunk.

Dessutom drack vi bubbel före, rödvin till och kaffe efter maten. Lycka kan köpas för pengar. (Mammas pengar...)

Happy birthday to me.

Hux flux så var man närmare trettio än tjugo. På önskelistan står lust, inspiration och framgång - helst i lyxigt omslagspapper. Hit me!

Materialist javisst!

Jag blir gärna äldre om det innebär såna här födelsedagspresenter.

Kolla förpackningen - hallå?! To die for.

Jag fick en liten också, att ha i väskan. En ROSA! Nu är mitt liv komplett.

Tack bästaste!

Rekreation.

Gårdagens middagsbjudning blev en smash hit. Mormor var alldeles till sig över att jag är "sååå duktig på att laga mat". And I must say: äpplepajen höll världsklass!

Idag fick jag lite mammatid på stan. (Det vill säga lite shoppingtid med mammasällskap.) Det resulterade i dyrt te, tekopp, badlakan och en fika på Wayne's.

Rosa! Såklart.

Rötter.

Orken kom tillbaka och jag plöjde det sista av litteraturen inför morgondagens seminarium. Mina frågeställningar är förvisso sprungna ur plikt snarare än ur djup reflektion, men what the hell, dom duger.

Idag kom mamma och mormor till stan. Mormor visade sina gamla kvarter och platsen där hennes barndomshem en gång låg. Vi gick där, tre generationer i bredd längs Umeås gator, och det slog mig hur märkligt det faktiskt är att jag hamnat just här.

Imorgon har jag bjudit in dom på middag i korridoren; kycklingfilé med apelsin- och portvinssås och broccoliris följt av äpplepaj med vaniljsås.

Nu sova!

NEJ.

Ingen lust alls idag heller.

Vad har jag gjort för att förtjäna detta?

Igår: Efter två förfester, lagom många öl och en fantastiskt dyr vodka/redbull var jag fortfarande för nykter för att uppskatta TC:s dansgolv - schlagerhits med allsång, nittio procent brudar och resten bögar. Vad ska man säga? Tur att inträdet var gratis...

Idag: En sanslöst obehaglig bakfylla som inte alls står i proportion till gårdagens alkoholintag. Igen! Jag blir så trött.

För att trotsa bakfyllan satte jag igång med middagsprojekt deluxe: moussaka. Resultatet ser ni här.

Jag kan när jag vill.

Fritid.

Lördag. Nyvaken, smått osugen. Tvättid och löprunda på schemat. Öl och kanske utgång ikväll.

Fredag! Shopping: två fynd och en massa dyra, tråkiga nödvändigheter. Plånboksbantning. Inget pluggande. Kladdkaka. Myskväll med vän, Idol, chips, vinbärspaj och Anna Anka - klockrent.

...alla drömmar, all kunskap, allt vetande...

Högar av böcker, hundratals sidor text, ett bås i bibliotekets tysta läsesal, ett block, en blyertspenna ... och så jag. Om valet står mellan detta och flumkurser utan tydliga ramar så väljer jag utan att tveka bokhögarna. Jag behöver bli styrd, behöver mitt gnagande samvete som hämtar kraft ur pliktkänsla och höga ambitioner. Först då vaknar hjärnan ur sin oengagerade dvala och börjar reflektera, analysera och kritiskt ifrågasätta texten. Jag tänker, känner och växer i kunskapen. Jag gillar det.

Gårdagens föreläsning fick mig att tänka över min egen syn på utbildning och den status som ibland följer med den. Är utbildning alltid av godo? Troligtvis inte. Men studier och ny kunskap har för mig ett högt egenvärde. Jag har aldrig tyckt om att plugga, men alltid älskat att veta saker. Jag pluggar för att bli något, men under tiden förändras mitt sätt att se på omvärlden. Mina allra vassaste, dömande kanter slipas ner och ger plats för ett groende frö av ödmjukhet.

Jag behöver det.

Min lott i livet.

Än en gång övergår den babylena sommarhyn i torrhet och nariga sprickor. Hösten är här; jag är ånyo en hudkrämskonsument av rang.

Min bästa polare dom närmaste åtta månaderna.

Blasfemi!

På Roskilde i somras fick jag ett chockbesked. Ett av mina favoritband, Walls of Jericho, påstods vara hyperkristna. Det tog mig ända till nu att faktiskt kolla upp det, och tragedin är ett faktum - ryktet stämmer:

"Walls of Jericho are a Christian Metalcore band formed in 1998 from Detroit, Michigan. They want to relay the message of God to the American Metal Culture that is sometimes dominated by secular beliefs." (amazon.com)

Vad göra? Låtsas som ingenting och fortsätta digga? Eller i sann ateistisk anda ta ställning mot den kontamination det innebär att blanda bra musik med religiöst propagerande smörja? Förvirringen är total.

Vad är (inte) pedagogik?

Väntar på posten - kursböckerna - och läser under tiden ett "paper" av en snubbe på pedagogiska institutionen vid Umeå universitet. Han har valt att betitla sitt "paper" (kan inte låta bli att störa mig på svengelskan) "Vad är pedagogik?". Inte helt otippat väntar jag mig att få svar på den frågan under läsningens gång. Men icke. Istället får jag definitioner på ett gäng andra vetenskapliga discipliner, såsom sociologi, psykologi och retorik, och får lära mig varför dessa inte räknas till pedagogiken.

Bra. Fint. Nu vet jag åtminstone vad pedagogik inte är.

(Inget akademiskt flum här inte.)

På riktigt.

Så var den ljuva ledigheten över och vardagen tillbaka. Full on. Föreläsningar om bloggar och youtubeklipp har bytts ut mot den ack så välbekanta traven böcker och vetenskapliga artiklar, HUMlab ersatts av Beteendevetarhusets förvirrande labyrinter, och mitt mentala läge ställts om till stress och dåligt samvete. Hej heltidsstudier.

Och liksom alla ni andra (?) kan jag inte låta bli att kolla Svenska hollywoodfruar. Är det så våra kära bloggfjortisar kommer bli när dom blir stora? Pengakåta, anorektiska, plastikopererade fågelskrämmor -fortfarande pinsamt korkade, och fortfarande lyckligt ovetande om det.

Ignorance is bliss, indeed.

That´s a bingo!

Tarantino gör det igen. Ich liebe es.

Gränsen är nådd.

Igår vaknade jag med en lätt huvudvärk som inte ville ge sig. Jag har sällan huvudvärk, nästan bara på bakfyllan. Och jag tar sällan värktabletter, eftersom huvudvärken brukar släppa när jag ätit och druckit. Men inte igår. Efter middagen stegrades istället värken tills det kändes som att huvudet skulle gå i bitar. Det strålade från två punkter i bakhuvudet och ut bakom ögonen. En Treo och en Alvedon dämpade smärtan något, men det gjorde ändå så ont att jag mådde illa. Till slut pallade jag inte ens att vara vaken utan tvingade mig själv i säng redan vid tio. Under natten vaknade jag med feberfrossa ett par gånger. Allt jag kunde tänka var "svininfluensa, svininfluensa, svininfluensa", men när jag vaknade i morse var värken borta och feberfrossan likaså.

Jag misstänker att jag helt enkelt överansträngt ögonen med alltför många timmars stirrande på HUMlab:s dataskärmar (syncentrum sitter ju i bakhuvudet). Nästa kurs, vuxenpedagogik, går förhoppningsvis att genomföra med kollegieblock, whiteboard och gamla hederliga böcker.

Och ett tu tre så började huvudet protestera igen - nog med dataskärm för idag.

Fredagsmys.

Min lediga fredag ägnades åt ett helt gäng duktigheter. Rummet och badrummet är nu spit shine, och jag själv vaxad, plockad och nyfärgad. Så skönt!

På kvällen var det tänkt att vi skulle ha korridorsfest (modell mindre). Det verkade dock bli dålig uppslutning så planerna ändrades till tacokväll hos Emma. Vi frossade i tacos, chips och godis tills vi insåg att ölen inte skulle få plats. En jägershot slank förvisso ner men sen tog latheten över, och vi lät tiden rinna iväg utan att röra på oss. Det blev såklart ingen utgång. Som vanligt nuförtiden. Jag närmar mig min tjugosjätte födelsedag och åldern tar ut sin rätt. Hemmakvällar i goda vänners lag lockar alltmer; krogen allt mindre. Det stör mig inte.

Imorgon Inglourious basterds. Äntligen!

Hallelujah!

Den är färdig! Jag är ledig! Det är långhelg! Jag kanske har fått praktikplats! Praise the lord.

"Bullen bakades av Bengt."

Oh yes, bullar har bakats. Så fort jag slutar vara proppmätt ska jag avnjuta dom med ett glas kall mjölk. Svårslaget!

Jag sitter och sneglar på mina nya, nästintill oöppnade kursböcker, Tillgängliga webbplatser i praktiken och Letting go of the words. Dom får mig att fundera över min framtid som yrkesverksam språkkonsult. Hur jag än vänder och vrider på det, så får jag inte till det i tankarna. Hur ska jag etablera mig på marknaden? Hur ska jag få potentiella klienter att vilja anlita en språkkonsult, och framför allt vilja anlita mig? Efter ett års utbildning kan jag fortfarande knappt förklara vad en språkkonsult är; än mindre se mig själv som en sådan.

Jag vet att jag antagligen borde göra reklam för mig själv redan nu. Ta lite uppdrag för att prova på. Starta ett företag. Men det tar liksom slut vid tanken. Jag har överhuvudtaget ingen drivkraft att göra karriär! Precis som jag alltid gjort flyter jag med, smälter in, gör det jag måste... När jag egentligen borde sticka ut och visa framfötterna.

Måste man vilja det?

(Förstår du inte rubriken så går du inte i min klass.)

Konsten att slå ihjäl tid.

Lördag med finväder! Jag och nya skorna gav oss ut på asfalten efter frukost. Det blev sju tveksamma - men inte omöjliga - kilometer, följt av spenatsoppa till lunch. Nu har jag tvättstuga, och under tiden ska här bakas kanelbullar. Vad sägs om det?

(I övrigt har jag mensvärken från helvetet. Tji fick jag, eller hur älskling?)

Mänskliga avtryck på Ålidhem.

Graffiti gör mig glad.

"Styrka och glädje". Så fint.

Oinspirerad.

Jag vet inte riktigt vad jag vill. Jag vill inte riktigt någonting alls. Jag är mest bara lat, håglös och uttråkad. Plugga känns inte lockande, trots att kursen är ganska rolig. Springa känns inte lockande, trots att skorna är nya och sköna. Städa känns inte lockande, trots att dammråttorna förökar sig flitigt.

Det enda som faktiskt lockar lite är, som alltid, mat.

Humanister på djupt vatten.

Onsdag. Fyra timmars grupparbete i skolan. Filmprojekt-outline. Optimism vs tidspress. Ny teknik - panik!

Äntligen svikt i stegen.

Var på Löplabbet och provade ut nya skor idag. Det blev en uppdaterad version av mina gamla, trogna följeslagare; Adidas Supernova Sequence. Visst är dom fina?!

Scheisse.

Nu är jag riktigt jävla förbannad. Jag beställde tillfällig eftersändning av posten över sommaren. Det fungerade skitbra. Posten kom hem till mina föräldrar hela sommaren. Inga problem där. Eftersändningen skulle enligt avtalet upphöra 31 augusti, men sedan jag kom tillbaka till Umeå har jag inte fått någon post. Märkligt, eftersom jag väntar på kurslitteratur som borde ha kommit för länge sen. Och mycket riktigt: Adlibris meddelar via mejl att dom "mottagit min retur" och ber om mitt kontonummer för att återbetala pengarna. Jag har inte skickat någon retur!!! Även K-net mejlar och efterlyser "min rätta adress" eftersom fakturan returnerats till dom.

Jag har nu ringt två gånger till Adressändrings och en till Postens kundtjänst (telefonkö jajjemen) och allt jag fått veta är att "dom nu har meddelat brevbäraren" och att posten bör komma fram i fortsättningen. Jaha?! Men VAR ÄR MIN POST?! Var är kursboken jag beställt från England, som jag redan har betalt för?! Är den också returnerad till avsändaren?! Är det mer post som fattas, och hur får jag i så fall veta det?!

Riktigt bra jobbat av Adressändring och Posten måste jag säga.

Hur svårt kan det va?!

Att hitta en praktikplats. Förfrågningarna jag skickat ut via mejl börjar närma sig ett 30-tal, men än så länge har bara tre stycken svarat. TRE. Varav tre nekande. Folk fattar uppenbarligen inte att dom behöver en språkkonsult...

Så, om någon har någon idé, något förslag eller till och med något erbjudande om praktikplats i Göteborg, SNÄLLA GE MIG!

Uppryckning.

Nog slappat. Nu blir det löprunda, tvättstuga och dammsugning för hela slanten. Och senare korridorsmöte med dom nyinflyttade (eller "dorm meeting" som det står på lappen som annonserar mötet. Visst låter det härligt collegefilm-amerikanskt?).

Min helg bara försvann... Har inte fått gjort någonting, bara fastnat i timmar framför datorn utan mål eller uppgift. Det är fan livsfarligt med bredband. Tyvärr väntar mer datoriserande även idag, jag måste nämligen fixa en "about"-sida på skolbloggen. Hjälp! Är det något jag hatar så är det att beskriva mig själv på beställning, och är det något jag hatar ännu mer så är det att göra det seriöst.

Nu ut i spåret, rensa hjärnan, förbanna asfalten. Peace.

Meh.

Lördag, regn och apati. Vaknar motvilligt, trött och tung i huvudet men irriterande rastlös. Frukost framför datorn. Fastnar på fjortisbloggar och fascineras än en gång av det absurda i fenomenet "bloggkändisar". Vad är grejen? Har dom verkligen ingen självinsikt? Hur är det möjligt att tillbringa så mycket tid med sin egen spegelbild och ändå inte få till sminket? Varför säger inte deras mammor till dom att dom ser ut som idioter? Och varför varför varför tjänar dom pengar på sin låga IQ?

Fan va jobbigt att vara tonåring år 2009.

Skitsnyggt.

Höstbloggen.

"Förr eller senare vill de flesta bloggare ha en personlig header" står det överst i hjälpavsnittet jag googlar fram. Ja, vad ska man säga? Tur att man är precis som alla andra!

(Header-bilden är tagen från mitt fönster med min mobilkamera. Är det tillräckligt personligt?)

Tålamod.

Jag vill att allting bara ska fungera. Nu. Men icke. Och hur mycket det än stör mig att det inte blev som jag hade tänkt, så ger jag upp för ikväll. Godnatt.

Blog O.D.

Wordpress är och förblir ett fett irritationsobjekt. Jag tycker inte om den. Och lik förbannat måste jag nu använda min dyrbara (nåja...) tid till att blogga där istället för här. Jag har ägnat morgonen åt att värka ur mig ett blogginlägg om Web 2.0, och har därför inte hunnit läsa litteraturen till föreläsningen. Jag blir så trött.

Error.

Jag som tänkte vara duktig och fixa och trixa lite med tvångsbloggen. Jag fattar ingenting! Hur gör man?! Är Wordpress det mest opedagogiska bloggverktyg som står att finna? Går det verkligen inte att ändra dom färdiga mallarna? Är jag totalt jävla efterbliven?

Hjälp mig.

It's all over now, baby blue

Flygresan tillbaka till Umeå blev ett kapitel för sig. Det började redan vid bagageinlämningen, där tanten var en surfitta och krävde mig på 360 kronor för övervikt. Hallå?! Jag är en fattig student som är tvungen att förflytta hela mitt liv över halva Sverige över sommaren! Att packa lätt är inte ett alternativ. Kärring. Sedan upptäckte vi i sista sekunden att hon satt på fel etiketter på mina väskor, etiketter som talade om att väskorna skulle till TALLINN. Jag vågar knappt tänka på hur det kunde ha slutat.

När jag äntligen lämnat in väskorna och betalat den sura avgiften var det bara minuter kvar tills planet skulle lyfta. Jag hörde mitt namn ropas upp i högtalarna över hela Landvetter medan jag rusade genom säkerhetskontrollen och gaten. Sen somnade jag på planet, vaknade i Stockholm, tog min väska och gick in på Arlanda. Tänkte köpa en flaska vatten, men när jag skulle betala kunde jag inte hitta plånboken någonstans. Panikslagen rusade jag tillbaka till gaten och efterlyste den som kvarglömd på planet. Medan jag väntade på besked tog jag upp mobilen för att vara redo att ringa till Landvetter och efterlysa den även där. Det var bara det att mobilen var avstängd efter flygresan. Jag brukar ha svårt att minnas min pinkod, och i mitt stressade tillstånd var det totalt blankt. Så. Jag lyckades slå in fel kod tre gånger och därmed spärra mobilen. Jag var inte långt från att börja lipa, men just då dök killen i gaten upp med min plånbok i handen.

Resten av resan var odramatisk. Jag kom hem i ett stycke med väskor och allt. Och nu har allvaret börjat igen; csn-budget, korridorboende och nya kursen webbmedier. Och håll i hatten - det ska bloggas på skoltid!

Extra allt.

Jag åkte till Orust för en sista sommarhelg. Jag stannade i två och en halv dag, varav en var somrig. Jag solade, men badade inte. Jag träffade sötnosens mamma, för första gången i längre än tio minuter. Jag åt kantareller. Till middag och till frukost. Jag var på en fest där jag inte bara var enda tjejen, utan också äldst. Jag vaknade med huvudvärk, trots att jag inte varit full. Jag tyckte det räckte så. Jag åkte hem.

En vecka kvar i Göteborg; ingen tid att spilla:

Söndag: Middag i Linné med mamma och rödvin.
Måndag: Middag i Linné med Malin och rödvin.
Tisdag: Liseberg med sötnos.
Onsdag: Tjejkväll med öl och daiquiris.
Torsdag: Heldag med barndomsvän (och öl?).
Fredag: Avskedsfest i Kålltorp med efterföljande utgång.

Framförhållning är absolut min starka sida. Det och nykterhet.

I <3 CPH