Mellandagar.

Jag har tagit jullov. Skamligt länge. Word-dokumentet som ska utgöra min hemtenta är än så länge väldigt vitt och väldigt tunt och motivationen har visst också tagit jullov. Bra där. Men jag måste inte vara duktig jämt.

Imorgon ska jag fira nyår, "på riktigt" för första gången på många år. Älskling och company har jobbat 14-timmarsdagar i lokalen i flera veckor för att fixa inför festen och ryktet lovar gott. Eller vad sägs om svartmålade tak, knallrosa väggar, mintgrönt kök och en sju meter lång bar klädd i sammet och glas?

Istället för att plugga har jag - med anledning av finfesten - använt de senaste tre dagarna till att finkamma Göteborgs mellandagsrea efter nyårsoutfit. Resultat: Panik. Svett. Misströstan. Ett skärp, två armband och ett par leggings, varav inget ingick i rean. Och fortfarande ingen överdel = ingen outfit. Jag har alltså slösat bort löjligt många timmar på ingenting för att slutligen vara tvungen att rota fram nån gammal urtvättad trasa ur sommargarderoben och försöka pimpa den med nya accessoarer. Varför känns det här så bekant?

Just det, jag har stickat en halsduk också. Hett tips: Gör inte det. Köp en färdig istället. Jag började med tre nystan och landade till slut på sex stycken och 414 kr. Och så fin blev inte halsduken.

Nu tar jag kväll och hoppas på en betydligt mer produktiv morgondag.

Jag hatar att packa!

Packa. Packa upp. Packa. Packa upp. Det tar aldrig slut. Och det blir bara tråkigare för varje gång...

Jag ska bli faster!

Brorsan ska bli farsa!!! Till sommaren! På riktigt! Härligt!

(Jag säger ju att bebisarna bara blir fler och fler. Nu börjar dom till och med poppa upp INOM familjen...)

Julstämning i korren.

Idag har det pysslats!

Och smaskats...

Jag blir så trött.

Som jag nämnt tidigare är korridorens dammsugare trasig, finito, död. Jag har inte dammsugit sen jag kom tillbaka från praktiken (d.v.s. för tre veckor sen) så mitt rum är inte fräscht nånstans. Nu drar det ihop sig till hemresa, vilket innebär packning, organisering och självklart STORSTÄDNING. Jag åker INGENSTANS utan att först städa. Det är en principsak.

Så varför skramlar vi inte bara ihop till en ny dammsugare? Ja. Det undrar jag också. Men mina korridorgrannar är så sjukt jävla snåla att dom inte kan tänka sig att bidra ens med en 50-lapp. Dom är så snåla att dom vill köpa en begagnad dammsugare på Myrorna.

Så här låter det:

"Vi ska ju inte bo här så länge. Det känns onödigt att köpa saker till korridoren då."

"Om jag ska lägga pengar på en dammsugare så vill jag ta med mig den när jag flyttar."

"Jag har så dåligt med pengar nu före jul."

Eh, va?! Det är klart som fan att jag inte tycker det är roligt att lägga pengar på sånt. Men allvarligt! Vad har vi för alternativ? Inte städa nåt mer tills vi flyttar härifrån? Sopa hela korren varje vecka? Nej fan heller. Cheap ass motherfuckers.

Det fungerande kaoset.

Alla som känner mig vet att jag inte bara är perfektionist, utan också pedant. Mitt hem är aldrig stökigt - jag mår nästan dåligt av oordning. Men ingen regel utan undantag. I hemtentatider finns det bara ett system som fungerar: TOTALT JÄVLA KAOS.

(Ni kanske inte tycker det ser så farligt ut, men för att vara jag...)

All in all it was all just bricks in the wall.

Lördag kväll. Woodstock på TV2 - Joe Cocker, Joan Baez, en och en halv miljon människor; trippade, stenade, kåta och rebelliska. Känslan går att ta på. Jag får gåshud och vill vara där.

Senare. The wall - symboliken träffar som ett knytnävsslag i magen. Igen. Inte ens min tjocka cyniska mur kan stänga ute känslan jag får av musiken - och bara av musiken. Varje gång.

All in all you're just another brick in the wall.

Felaktigt självständig.

Idag är jag en duktig (och hopplöst tråkig) student. Jag har suttit oduschad i mjukisbyxor vid mitt överbelamrade skrivbord i mitt dammiga rum och skrivit språkpolicy ända sedan frukost. Jag har kommit en bra bit, späckat dokumentet med relevanta referenser och hittat precis rätt "ton" för texttypen. Jag är egentligen ganska nöjd med mig själv. Problemet är att jag hämtat alla mina referenser från andra källor än kurslitteraturen. Det var inte så man skulle göra!

Nu middag.

Jag har fastnat.

Alla måsten växer och samlas på hög i takt med dammråttorna på mitt golv. (Jag kan inte städa för korridorens dammsugare är död.) Jag är i skolan i två timmar på förmiddagen, åker hem och äter lunch och fastnar i sängen/framför datorn resten av dagen. Fattar ni hur länge det blir?! Minst tio timmar av total förnekelse! Usch, nu fick jag ännu mer ångest av att se det svart på vitt. Jag förstår inte vad jag gör all den tiden.

Men inte fan skriver jag på nån språkpolicy.

Should'a would'a could'a

Jag är så jävla omotiverad. Jag måste skriva en språkpolicy för min praktikplats och referera till relevant forskning. Jag måste läsa böcker och artiklar om språk och kön och språkriktighet och engelskans inflytande på svenskan. Jag måste ta tag i träningen. Jag måste.

Men jag pallar inte.

Den eviga skeptikern

Idag har jag läst en 60 sidor lång rapport om genusperspektiv i utlysningstexter från en statlig myndighet. Jag är nog ett hopplöst fall, för jag känner mig inte ett dugg mer upplyst nu än när jag började. Om man är tvungen att gräva fram könsdiskrimineringen ur en till synes könsneutral text, why bother?! Det tycks nästan vara ens plikt som kvinna att känna sig diskriminerad för att man ska anses politiskt korrekt.

Ett citat från rapporten (ang. hur man kan motverka snedfördelning mellan könen inom traditionellt mansdominerade forskningsområden):

En man anser att det vore bättre om kvinnor forskade i teknik istället för i genusvetenskap.

I rest my case...

Jag peppar inte så det stör.

Jag är en dålig bloggare these days. Vet inte riktigt vad jag ska skylla på. Jag antar att jag bara är trött. Och lite less.

Nya kursen, språkpolitik och språkvård, är igång men det är inte jag. Jag har knappt börjat läsa och absolut inte börjat fundera på hemtenta 1, som har deadline 18 december - samma dag som jag åker hem på "jullov". Jag orkar inte, eller har ingen lust, eller skiter bara i det. Choose one.

BTW: Jag har tydligen bränt alla mina pengar på julklappar. Märkligt med tanke på att vi (jag och mina nära) sedan två jular tillbaka har slutat med julklappar. Det måste vara juldjävulen som flugit i mig...

It's been done.

Jag är vaccinerad. Jag dog inte, fick inte feber och har varken huvudvärk eller ont i armen. Nån gång ska man väl ha tur...

Klockan är 15.28 och jag har inte pluggat ett smack på hela dagen. Däremot har jag handlat, lagat indisk linssoppa med fyllda pitabröd, ätit och diskat undan. I och med det har jag slut på ursäkter. Många sidor text - here I come.