Lipa.

Idag har det analyserats och diskuterats och reflekterats och ... fuck it. Det räcker. Jag börjar tröttna på riktigt. Imorgon ska jag skriva klart rapporteländet och nej, det kommer inte att bli något mästerverk men på torsdag är det sommarlov och jag orkar fan inte prata mer om text eller skriva mer om text eller tänka mer om text. För övrigt har jag ont i nacken. Skitont faktiskt kände jag nu.

Poänglöst.

Poängen var att jag skulle skriva text i mitt Worddokument (rapportjävel) men istället ägnar jag mig åt att läsa texter som andra skrivit och som överhuvudtaget inte har något att göra med Worddokument (rapportjävel), Tetraförpackningar eller mig. Och helt plötsligt har jag suttit vid datorn jättelänge utan att skriva (rapportjävel) och jag är helt krokig i ryggen och så tittar jag ut genom fönstret och himlen är typ blå och solen skiner ta mig fan också.

Det blir liksom inget av det här. 

15.51

Jag försöker skriva rapport men det blir mest surfande och the Hills. Herregud vad trött jag är på text. 

Då och nu.

Min första bekantskap med Brännbollsyran kan bäst beskrivas som en cocktail av känslointryck från stunder i mitt förflutna:

Valborg i Bältesspännarparken. 14 år, fnittrig av Peter's Pops och folköl och på jakt efter skatekillar - bekräftelse i form av fem minuters kyssar och tafatt smek på en parkbänk i rampljuset. Sökande blickar, trevande samtal och rädslan att åka hem utan en ny historia att berätta för dagboken morgonen efter.

Natt på Roskilde, 16 år och nyfrälst festivalbesökare. Överallt människor - likasinnade, iögonfallande, bekymmerslösa. Synintryck som blandas med dansk pilsner, Tiedemans Röd 3 och känslan av att höra till.

Samothraki Dance Festival, Grekland. 19 år och redan gammal i gemet. Bastakter som aldrig tystnar, en strand full av dansande människor och dekor som får specialeffekterna i Avatar att blekna. Jakten på kicken. Möten i ögonblicket - konstgjord kärlek och vänner för livet. Eller i alla fall tills solen går upp.

Jag som inte skulle festa i helgen.

Det allra sista.

Jag vaknar av mig själv 07.30, trots att jag har sovmorgon för första gången på länge. Stressen den senaste veckan har gjort att jag inte brytt mig om att äta kvällsmat utan stupat i säng med en fyra timmar gammal middag i magen - en riktigt dålig idé eftersom jag står och faller med mitt matintag. Jag försöker tvinga mig själv att somna om men magen skriker och ögonlocken fladdrar tills jag ger upp och ställer mig i duschen.

Idag ska jag börja sammanställa min rapport; tio sidor med strukturerade anteckningar plus många sidor med osorterat klotter från hela designprojektet ska omvandlas till ett prydligt Worddokument på 12-15 000 tecken exklusive blanksteg. När detta är gjort har jag sommarlov.

Tid.

Det är tuffa tider på skolfronten. "Begreppet effektiv arbetstid" har fått en helt ny innebörd den senaste veckan - en klart mindre humanistisk sådan. Jag och Lisa har jobbat stenhårt med vår broschyr och resultatet är (om du frågar mig) helt jävla fantastiskt. Saker och ting börjar falla på plats och det enda som står mellan mig och sommarlovet nu är en ynka rapport, som jag planerar att eliminera i helgen.

Nu är jag hemma och landar för lunch (för första gången på eeevigheter!) och tankar lite energi från Coheed & Cambria medan himlen blir allt blåare utanför fönstret. Det är vid såna här tillfällen man verkligen förstår att uppskatta en timmes stressfri egentid.

Och som en extra morot står det nu "Köpenhamn!" 17-19 juni i min kalender. Kan man få en bättre start på sommarlovet?

Varvet.

---

Och här sitter jag och har formtopp uppe i tjottahejti. It's wrong I tell you. Ge mig en halvmara så ska jag äga den!

Motstånd.

Alltså. Det är nu jag ska sätta igång med rapporthelvetet som jag envist skjutit framför mig under hela den här kursen. Det är nu jag ska få det överstökat och lägga det bakom mig, för att sedan ostört kunna fokusera på sommarlovet. Men som vanligt sitter jag här med en osynlig vägg framför mig, som hindrar mig från att skriva en endaste rad av någotsånär seriös karaktär. Få saker är så förödande för kreativiteten som tomma Worddokument.

Men egentligen är det ju bara å gör't.

Och sommar!

Het debatt på en toalett i Humhuset.

Sista kommentaren säger allt: "Undrar om det är mycket humanister här eller??"

Felskick.

Idag fick jag paket från H&M. Förutom bikinin och badhandduken som jag beställt låg där en vanvettigt ful spetsbehå i storlek 85D, som jag garanterat inte beställt. Jag lovar, den var ENORM! Om mina behåar (läs: mina bröst) var så stora skulle jag behöva typ tredubbla mitt förvaringsutrymme för underkläder. Skönt att slippa såna problem.

Nu ska jag och min sönderbrända vänsterarm dra till Nydalasjön och grilla pinnbröd. Det är sommar serrö.

Premiär.

Tre timmars gräsmattepluggande och glassätande i solen resulterade i bra idéer, tankar på papper, tusen frågor till vår designstudent - och årets första knallröda hudparti. Att jag aldrig lär mig.

Oh yes.

Vilket jävla myspysmood jag har hamnat i! Det är soliga dagar, fina vänner och inspiration för hela slanten. Och glass. Och Lost. Och böcker och sommarkläder och pepp och planer och crunches och gud vet allt. Jag säger bara: keep it coming!

Passivt.

Idag har jag suttit i en obekväm stol på Designhögskolan i sex timmar och lyssnat på 14 nästan identiska presentationer av en designprocess. Efter de tre första var min hjärna försatt i pausläge, och det enda som höll mig vaken var det faktum att stolen var hård och röven värkte. Efter lunch var det en kille som hade tänkt outside the box (hallelujah) och visade några reklamfilmer för mjölk - bl.a. gamla godingar från 90-talet signerade min gamla praoplats Forsman & Bodenfors. Kvalitetsreklam som fortfarande får mig att le som ett fån.

Och ryssvärmen håller i sig; klockan är åtta och det är över 20 grader ute. Galet.

Svett.

Inte för att klaga på det varma vädret, men what's up with the eftersvettning?! Jag svettas gärna medan jag springer, men min fysiska termostat verkar ha pajjat så att jag fortfarande är sjöblöt en timme efter att jag duschat. Vi snackar deciliter. Fräääscht.

Varmt.

Någon gång under gårdagen bestämde sig den norrländska våren för att det var dags att övergå i sommar - nästan en månad tidigare än min pessimistiska prognos hade förutspått. Nu visar termometern på +20 grader, himlen är klarblå och Coronan står på kylning (i sällskap med något så chict som en flaska pink champagne).

Plötsligt känns det som en bra idé att raka benen.

"Nothing wrong here!"

Av dagens filmmaraton har vi lärt oss att filmer från 70- och 80-talet
- inte är självklara kandidater till Klarspråkskristallen.
- har fantastiskt märklig dialog.
- tar slut högst 30 sekunder efter att det faaarliga djuret dött.

Dessutom vet vi nu att rabiata hundar blir jävligt smutsiga, jävligt snabbt, och att det enda som verkligen betyder nåt är att alla får bada.

Bra skit.

Gods never actually show up. They only exist in humans minds. Like money - and morality.

Man måste bara älska True Blood. 

Inspiration!

Det här med bloggar blir bara bättre och bättre. Helt random halkar jag in på Maratonbloggen och blir sjukt peppad på att ta löpträningen till nya nivåer. Sen snubblar jag över diverse mat- och hälsobloggar med grymma recept, tips och läskande fotografier; får en massa idéer och blir om möjligt ännu mer sugen på att variera mina frukostar. (Jag älskar frukost!)

Och som grädde på inspirationsmoset: Pixies! Sjukt bra.

(Allt är så jävla bra just nu.)

Kallt.

Nya sommarklänningar. Ny sommarjacka. Nya jeansshorts. Nya toppar och linnen. Nya sandaler. Och en ny bikini.

Men i Umeå - ingen värme.

Humor på Designhögskolans toalett.

10.36

På nåt jävla vänster har jag fått en massa ledig tid. Den här kursen skulle ju vara stressig och arbetstung, men nejdå: jag har nästan fyra veckor på mig att skriva en rapport (som dessutom verkar bli en barnlek) och fram till dess ska jag i stort sett bara titta på när vår designstudent tänker samt snickra ihop ett halvt A4 presentationstext. Jag har varit med om värre.

Och gud så jag längtar hem - till löprundor i Skatås, grillning i Slottskogen, öl på Linnégatan och strawberry daiquiri på Vasastan. Åh! Ge mig sommar!

I'm wide awake it's morning

Tvättid klockan sju på en söndag är ju grejen! Väckarklockan behövdes inte ens - jag vaknade av mig själv. Underbart. Om jag bara lyckas omsätta den inbillade duktigheten i koncentrerat pluggande, så har den här helgen alla förutsättningar att sluta lika bra som den började.

Men jag börjar med Bright Eyes.

Plötsligt händer det.

En spontan mingelkväll på Designhögskolan. Nya ansikten, billig öl och större perspektiv. Följt av en livs levande korridorsfest. Det är så här det ska vara - studentlivet.

Dagens bakfylla är så värd.

Vakna!

Solen skiner, jag har tusen planer för dagen och magen kurrar efter frukost. Ändå är det så sjukt svårt att kliva upp ur sängen. Att sova har aldrig varit skönare.

Idag tänker jag springa långt, städa fint och plugga flitigt. Och vem vet - kanske avslutar jag min fredag med BBQ-pub nere hos polarna på Designhögskolan.

Barcelona.

Dit ska vi i sommar. Jajjamen.

---

Idag är jag läskigt ineffektiv. (För vilken dag i ordningen.)
Jag försöker plugga, men kommer på att jag har glass i frysen. Och till glass är det gott med hemmagjord chokladsås. Och fruktsallad.
Jag försöker plugga igen, men magen vill nog egentligen ha riktig mat. Middag. Linssoppa med smörgås.
Jag gör ett sista försök att plugga, men ögonen faller ihop. Jag måste få luft. Ut och gå. I en timme.

Det är precis därför jag borde plugga på biblioteket.

Off.

Igår kväll ställde jag beslutsamt klockan på 07.00. Jag skulle upp tidigt och käka frukost, ut och springa och sedan plugga hela dagen. Då hade jag inte räknat med vårtröttheten. Jävla påfund det där alltså. Jag börjar nästan förstå hur min morgontrötta älskling känner sig varje morgon, året runt - och det suger.

(PS. När jag kom hem från festen i fredags var jag lite full och mycket korkad. Skulle sätta i piercingsmycket i det töjda hålet i örsnibben men lyckades bryta av det och letade fram ett annat - likadant men lite, lite, tjockare - smycke som jag tryckte i med våld. Nu har jag (såklart) fått infektion och min örsnibb ser ut som ett ihopskrumpnat rövhål. Jag hälsar mig själv välkommen i den klubben.)

Situation degenerates.

Det är en sån där dag när sömnen inte riktigt går att gnugga ur ögonen. När sängen är extra mjuk och inbjudande och Earth Crisis bidrar med soundtracket medan tankarna glider iväg i lättsmälta - tillika fruktlösa - fantasier om flykt. En sån dag när datorn borde förbli avstängd men frestelsen blir för stor redan lagom till lunch.

Det är en sån där dag när man verkligen, verkligen måste plugga - men det går inte.

Reminiscence.

Valborg i Umeå 2010:
Regn, svarta snödrivor och +3 grader. Dunjacka, mössa och halsduk. Fest i en studentlya på Mariehem. Corona, kursare, hårdrock och Hur fan visste du det?

Valborg i Göteborg 2000:
Sol, grönt gräs och +25 grader. Kängor, kort klänning och trasiga nätstrumpbyxor. Häng i Bältesspännarparken. Kir, cigaretter och en bandare med crust. Nazzebråk. Polisvåld. Adrenalin. Lojalitet.

Jag gillar mitt liv såhär långt.