...alla drömmar, all kunskap, allt vetande...

Högar av böcker, hundratals sidor text, ett bås i bibliotekets tysta läsesal, ett block, en blyertspenna ... och så jag. Om valet står mellan detta och flumkurser utan tydliga ramar så väljer jag utan att tveka bokhögarna. Jag behöver bli styrd, behöver mitt gnagande samvete som hämtar kraft ur pliktkänsla och höga ambitioner. Först då vaknar hjärnan ur sin oengagerade dvala och börjar reflektera, analysera och kritiskt ifrågasätta texten. Jag tänker, känner och växer i kunskapen. Jag gillar det.

Gårdagens föreläsning fick mig att tänka över min egen syn på utbildning och den status som ibland följer med den. Är utbildning alltid av godo? Troligtvis inte. Men studier och ny kunskap har för mig ett högt egenvärde. Jag har aldrig tyckt om att plugga, men alltid älskat att veta saker. Jag pluggar för att bli något, men under tiden förändras mitt sätt att se på omvärlden. Mina allra vassaste, dömande kanter slipas ner och ger plats för ett groende frö av ödmjukhet.

Jag behöver det.