Hejdå Umeå.

Om tio timmar drar jag.

...och locket ska läggas på brunnen och...

Eller hur Malin K? Hihi.

Ingen rast, ingen ro: Kylskåpstömning, inför-sommaren-städning, inför-sommarlovspackningstvätt, packning, inför-tvåsamhet-helkroppsrenovering, kurslitteraturplöjning, hemtentaplanering, hej-då-klassen-vi-ses-till-hösten-grillning... Jag hinner inte!

Plötsligt vände det och dygnet blev för kort.

"Den som väntar på nåt soft..."

"...väntar aldrig för länge". Ett av många roliga exempel på "invandrarsvenska" under dagens föreläsning. Ett annat exempel var "inget kommer att käppa hjulet". Klockrent. Det ska jag börja använda.

Nu är det bara två dagar kvar av mitt väntande. Sen blir det soft.

Det handlar om att prioritera.

Antingen är jag efterbliven eller så är CSN:s hemsida sjukt opedagogisk. Broschyren jag fick i brevlådan upplyste om att jag nu kan söka studiemedel på nätet, "Hur enkelt som helst". My ass. Lyckades i alla fall hitta rätt sida till slut (enbart tack vare min envishet och - vill jag tro - mitt skarpa intellekt), och upptäckte då att jag kan söka tilläggslån. Jag är nämligen gammal och har "haft en viss inkomst före studierna". Fina grejer.

På tal om gammal: Min kära (jämngamla) väninna är inte ens halvvägs igenom sin mammaledighet, och planerar redan nästa barn. Jag har varken barn eller planer på att skaffa några inom överskådlig framtid. Jag kommer alltså att bli en gammal mamma när den dagen kommer. Kul insikt. Verkligen.

22.10

Måndag hela veckan.

Tiden sniglar sig fram och dagarna tar aldrig slut. Idag, liksom alla dagar denna veckan, har vi tre timmar föreläsning. Har redan plöjt det mesta av kurslitteraturen, så det är bara att gå dit, sitta och lyssna, delta i seminarierna och gå hem. Ändå är jag fett osugen.

Det enda jag kan tänka på just nu är träning, sol, sommargarderoben, semesterplanerna och sötnosen. Nu!

(Roskildebiljetterna kostar i år 2460:-. Smärtgränsen är nådd, och sprängd, för längesen. Men jag betalar och ser glad ut.)

Kilometerjakten.

Det är söndag, det är sol, det är pepp!

Tog cykeln till Nydalasjön efter frukost. Enligt ryktet skulle det vara nästan precis en mil runt sjön, och asfalt hela vägen. Ryktet hade fel. Säkert tre fjärdedelar av sträckan var grusväg, och med tanke på hur slitna mina skor börjar bli så lipar varken jag eller mina knäleder över det. Dessutom kan det omöjligt vara en mil. Jag tippar på runt sju kilometer, högst åtta, och det lipar jag faktiskt lite över. Det börjar likna en tröstlös jakt på kilometer här i Umeå.

Hursomhelst var det helt grymt att få springa på grus, i skogen, i solen, med glittrande vatten i synfältet. Börjar bli fett trött på asfalt och bostadsområden. Lucky me som har Skatås på krypavstånd hela sommaren!

Nu dusch och en snabbis till UB.

The final countdown.

En vecka kvar. En vecka av kurslitteratur, tretimmarsföreläsningar, löprundor och sommarlovspackning. En vecka av nedräkning. Ett år avklarat. Hur är det möjligt?

Under gårdagens kvällspromenad slog det mig plötsligt med full kraft: Jag är lycklig. Jag har allt jag behöver och allt jag vill ha. Såhär harmonisk har jag aldrig varit tidigare, och känslan är underbar men samtidigt skrämmande.

Om allt är perfekt, då kan det väl bara bli sämre?

Hjärter dam.

Det är nu bevisat att tentaplugg "overkill style" är vägen till framgång. Nu kan det roliga börja. Bring it on!

You can do what you're trying to do

You own the world

You know that, don't you?

Vill inte/kan inte.

...jag dömer en bok efter filmen, och smiter förbi
för ju fler människor jag träffar, desto fler skiter jag i...

...säg att tålamod är en dygd, och att allt gäller det
när den som väntar på nåt gott kan dra åt helvete
jag tror på ingenting, om himlen finns är jag bönlös
allt är lönlöst, regnar det fitta är jag könlös...

Vill inte höra, kan inte svara
Vill inte retas, kan inte be
Vill inte störa, kan inte vara
Vill inte veta, kan inte se
Vill inte göra, kan inte bara
Vill inte leka, kan inte ge
Vill inte röra, kan inte
Vill inte, kan inte

Bara så bra.

All denna tid.

Dagens i-landsproblem: För mycket fritid.

Försöker verkligen ta sovmorgon, duscha onödigt länge, dra ut på frukosten och maska framför datorn. Ändå är klockan ingenting när jag cyklar iväg till UB för att plugga språktypologi. Efter två timmar i Lars-Gunnar Anderssons trevliga sällskap är det dags för NUS-besök, vilket visar sig vara avklarat på mindre än tio minuter. Så. Tillbaka till UB för mera läsning, denna gång på gräsmattan i solen. Och när jag slutligen kommer hem - efter vad som känns som en hel dag - är klockan fyra, och jag har sisådär sju timmar kvar att slå ihjäl innan läggdags. Yey!

Jag längtar hem.

Fast solnedgångarna är rätt snygga här.

Pepp - not so much.

Jag fick en kallelse till NUS. Tiden passade inte, så jag ringde klinikens automatiska telefonsvarare för att avboka och be om en ny tid. Idag fick jag min nya kallelse. Idag är det tisdag 19/5. Min nya tid var måndag 18/5. Bra jobbat NUS.

Nu har nya kursen, Svenska som andraspråk ur ett vuxenperspektiv, kört igång, men motivationen är inte på topp. Min hjärna har redan tagit sommarlov, och dessutom är kurslitteraturen bökig att få tag i. Jag hoppas verkligen att det är en lightkurs.

Nu lunch, sen ett gäng kilometer asfalt.

Sådär ja.

Det är gjort, den är skriven, jag är färdig. Nu hoppas jag på ett G och ett ångestfritt sommarlov. Håll tummarna för mig e ni söta.

Jaha, och nu då?

Getting there.

Jag har pluggat grammatik till leda hela veckan, och lördagen blev inget undantag. Medan resten av Umeå solar, grillar och dricker öl sitter vår tappra lilla grupp och nöter in termer, analyserar satser och upptäcker nya regler. Nu känns det ungefär som inför förra grammatiktentan: you can only learn so much. Vi har nått en gräns där pluggandet övergår i hårklyverier och förtvivlan över specialregler och undantag. Om det betyder att baskunskaperna sitter där dom ska så borde det bli ett godkänt på måndag. Om inte så ger jag upp.

(Bara så ni vet så sitter jag och analyserar satserna helt automatiskt medan jag skriver. Hjälp.)

Idag är det gårdsfest i mitt kvarter, nån sorts jippo kallat "Peddan in the park -09". Folk grillar överallt och dom har riggat upp musikanläggning på gården - "in the park" änna. På väg till affären gick jag förbi en massa optimistiskt sommarklädda människor som satt i gräset, och fick en trevlig försmak av hur min sommar i Göteborg kommer bli: Som detta, fast utan gåshud.

(Förresten såg jag Dennis Lyxzén på Ica idag.)

Inom räckhåll.

Ett år i Umeå snart avklarat. Det gick fort. Börjar inse att jag nog hamnat i världens bästa klass, och att två år till häruppe kan funka. Nu känns tiden fram till sommarlovet mest som en trevlig fördröjning; som omslagspappret till en efterlängtad present. Gillar känslan, och tänker suga på karamellen så länge den varar. (Tänka sig. Hon kan vara positiv när hon vill.)

Bäst just nu: Kitchen confidential. (Finns bara en säsong. Tanka! Så värt.)

Blanda inte in semantiken.

Favorit i repris: Korvstoppning.

Nu är det prepositionsobjekt, partikeladverbial, djupkasus och passivbildande hjälpverb för hela slanten fram tills på måndag. Och nej, det är inte riktigt lika tråkigt som det låter. Jag är nämligen en äkta nörd. S-P-R-Å-K-N-Ö-R-D. Sug på den.

Ett par till.

Skor alltså. Klart jag behöver det.

(eBay blir min död. Standardscenariot: Snubblar över dom perfekta skorna (igen) och inser (igen) att dom inte finns i min storlek. Ägnar två timmar åt att finkamma nätet efter rätt storlek. Hittar dom till slut - i England. Fram med Visakortet och KLICK - 700 kronor fattigare. Igen.)

Looking good.

En vecka kvar till tentan och fokus är på topp. En omtenta som fuckar upp sommarlovet är inte ens ett alternativ, vilket innebär råplugg hela veckan.

Sommarlovet verkar bli löjligt bra. Det känns som när man var liten och sommarloven var oändliga. Och det blir faktiskt första gången i vuxen ålder som jag får ledigt nån längre period. Jag är nästan avundsjuk på mig själv.

Idag fick jag veta att det blir midsommar på Orust. Med tanke på att jag dom senaste åren firat midsommar ensam i stan, så känns det som ett steg i rätt riktning... Och igår surfade jag lite slentrianmässigt in på Roskildes hemsida, bara för att upptäcka att dom i år överträffat sig själva vad gäller bokningar. Sedan många år tillbaka åker jag inte till Roskilde för att se banden, utan för att det en vecka om året är mitt andra hem. Bra band är mest en bonus.

Faith no more, Mars Volta, Fever Ray, Mew, Mono, Nine Inch Nails, Röyksopp och Trentemöller kallar jag en FET BONUS.

Ett steg framåt.

Och ett till. Och ett till. Och ett till. Jag hatar det. Jag älskar det. Och viktigast av allt: Jag gör det.

(Kollade mitt BMI på nätet idag. Jag ligger på 19,5. Under 19 är undervikt. Sen kollade jag mitt kroppsfett i procent, baserat på midjemått, vikt och längd. Jag ligger på 24. Mellan 21 och 25 är på gränsen till övervikt. Wtf?!)

Omprövning.

Korridorfest igår. Trots dålig uppslutning från de boende så blev det en riktigt lyckad kväll. Jag som gnällt och lipat så mycket över att bo i korridor, måste faktiskt medge att jag börjar ändra mig. Det finns trots allt en viss charm i det. Vi var bara fyra från korridoren som deltog, men det kom en jävla massa annat folk och bidrog till den goda stämningen. Det dracks öl, röktes vattenpipa och lyssnades på mycket bra musik. Och det visade sig att mina korridorgrannar inte är så dumma när allt kommer omkring. Vi har kanske mer gemensamt än jag hittills trott, bland annat vad gäller musiksmaken. Bra musiksmak = bra människor (oftast).

När alla andra gått ut/gått hem hade vi efterfest med överbliven födelsedagstårta och vattenpipa. Förhoppningsvis blir stämningen i korren mindre stel efter detta försök till bonding. Vem vet, man kanske till och med kan umgås?

I väntans tider.

När man som jag saknar tålamod är det hemskt att behöva vänta på saker. Och just nu väntar jag mest hela tiden. Jag väntar på hemresan, på sommarlovet, på Roskilde. Jag väntar på att grammatikkursen ska ta slut och nästa kurs börja. Och jag väntar på att den sista hemtentan ska bli avklarad. Dessutom väntar jag på paket, som borde kommit för typ en vecka sen.

Om jag måste vänta mer så tror jag faktiskt att jag går sönder.

Mirakelkuren.

Idag tog jag slut. Sen jag kom hem från skolan har jag knappt orkat resa mig från sängen. Det så att säga känns att jag tränat mycket senaste veckan. Målet är att köra på i samma stil fram till hemresan, med löprundor på mellan fem och tio kilometer varannan dag. Tålamod är som bekant inte min starka sida, och ska jag träna ska det helst märkas direkt.

Det läskiga är att jag trivs lite för bra med hälsoprylen. Precis som så mycket annat i mitt liv går det nästan till överdrift: Kan jag inte göra det perfekt, så vill jag inte göra det alls. Det är jag i ett nötskal.

Bra där.

Fyra timmar grammatik i grupp fick minsann tyst på samvetet. Nu står jag inför ett svårt val: Ut och springa i bullshitvädret eller krypa upp i sängen med min tegelsten. Med tanke på den onödigt dyra bikinin jag köpt lutar det åt det förstnämnda.

Nichts.

Idag gjorde jag ännu ett seriöst försök att bränna pengar. Det gick inget vidare. Alla snygga kläder jag hittar är antingen fel storlek eller svindyra. Och dom billiga i rätt storlek är bara fula. Ja, jag vet, det är verkligen jättesynd om mig.

Enough is enough.

En dag i månaden är det mindre roligt att vara tjej. Idag är det den dagen.

Efter många timmars apatiskt sängliggande varvat med pillerknaprande fick jag nog och stack ut och sprang. Lätt som en fjäder, med solsken i blick och passande nog med Sick of it all i lurarna. R.I.P. mensmonster - ett noll till mig.

Öken.

Dagens klyscha: Jag har en fullproppad garderob men ingenting att ha på mig ikväll.

Och seriöst, det är sant. Alla kläder som inte skriker "vinter" är gamla och urtvättade, hopplöst omoderna eller helt enkelt inte min stil längre. Jag behöver uppdatera. På riktigt. Fan.

All hail the tradition.

När ska jag lära mig att inte försöka pracka på andra mina "sanningar"? Jag lyckas ju aldrig ändå. Nu ska en nära vän som precis blivit pappa stå i kyrkan och medverka till att ungen blir döpt i Faderns, Sonens och den helige Andens namn. Behöver jag nämna att min vän inte är troende? Det är inte barnets mamma heller, men hon ska prompt döpa ungen ändå. Jag FÖRSTÅR verkligen inte. Ett dop/kyrkbröllop/en konfirmation för någon som inte är kristen känns för mig fruktansvärt fel. Man skulle ju inte komma på tanken att gifta sig muslimskt, judiskt eller hinduistiskt, och vad är egentligen skillnaden?!

Missförstå mig rätt: Jag har ingenting (nåja...) emot religioner och troende människor som utövar dessa. Däremot har jag något emot ICKE-troende människor som står och ljuger i kyrkan med hänvisning till traditionen. Jag måste bara lära mig att goda argument inte biter på Svenssons, för Svenssons, liksom döda fiskar, flyter med strömmen.

Men inget ont som inte för något gott med sig. Jag har ÄNTLIGEN fått tummen ur och gått ur Svenska Kyrkan. Hallelujah!

Hurtigt.

Idag har jag kutat runt typ hela dan. Först löprunda på ca sex kilometer, sen hundpromenad på ytterligare sex. Vad blir det i kalorier?