Mellow.

Vaknar och tittar ut på en massa vitt. Eller kanske grått. Himlen, marken och hustaken har ungefär samma färg. Umesolen vill tydligen inte fira amerikanska högtider. Tänker på kvällens utstyrsel och skäms i förväg. Tur att min kompis Alkohol har lovat att hålla mig i handen.

Från mitt fönster.

Det e rätt gött faktiskt.

Två tishor, ett linne, en tröja, en tekopp, en ögonskugga och tre låneböcker. Kom jag hem med istället för halloweenutstyrsel. So much for månadsbudget. Men efter att ha stirrat in i garderoben i vanmakt (svart, svart och lite mer svart) många morgnar i sträck var det nog en klok shoppingrunda. Väldigt genomtänkt. Vi säger så.

Tvättmaskinshelvetet strejkar och vill varken starta eller släppa ut min tvätt. Hjälp är på väg sägs det, så jag fördriver lite tid med att inte plugga så länge. Umeå är en snygg stad idag. Solglittrig frost och höstfärger. Van vid Göteborgs regn och blåst tre fjärdedelar av året står jag varje morgon vid fönstret och konstaterar förundrat att det är tamigfan sol idag igen. Kallt är det förstås och kallare lär det bli. Men det e rätt gött faktiskt.

Sentimental bullshit.

Saknar hemma. Saknar trean från Kålltorp till Majorna med iPod, min fars matlagning och alldeles för många frestelser. Saknar svettiga lakan, pizza till frukost och nattliga munchies. Pulverkaffe på salongen, bastakter i laserdimma och billig öl med kärlek en måndag på King's Head.

Tålamod. Nu sova.

Halloweenhets

Jag gör en klassiker. Väntar till sista minuten och blir hysterisk när allt är slutsålt. Stackars mamma får springa runt i Göteborgs överfulla maskeradbutiker, utan resultat. Det är trångt. Det är varmt. Man kan nästan se stressen genom telefonluren. Folk blir som tokiga när det vankas amerikansk högtid. Funderar på att stanna hemma på fredag och låta idétorkan vinna den här gången. Också.

Experimentera.

Många års det-löser-sig-attityd (och en alldeles för snäll mamma) har gjort mig till en duktig spenderare. Det spelar mindre roll om jag får in 15 000 eller 7 400 spänn på kontot den 25e. Det är i båda fallen lika mycket månad kvar i slutet på pengarna. Grejen är att jag nu måste leva på ynka sju och fyra varje månad, i tre år. Aight.

Den här månadens empiriska forskning går ut på att bara köpa verkligt livsnödvändiga saker. Det vill säga mat, hygiengrejer och kanske lite fika i skolan. Full får jag bli på bolagssprit, inte krogensprit. Inget uteätande. Har jag på detta sätt mer än sedvanliga 49 öre kvar på kontot när nästa CSN-bidrag trillar in så är jag en glad student. I annat fall finns det numera jävligt schyssta lyckopiller har jag hört.

Ärligt talat.

Nu knullar dom igen. Jajjemen. Jag som tänkte sova. Bruden låter helt surrealistiskt mycket. Ibland tror jag att dom spelar in porrfilm, för det är ungefär så äkta hennes stön låter. Som porrfilmsstön. Konstigt nog hör jag aldrig nånting från rummen intill, utan bara från våningen ovanför. Och alltid från samma rum. Är det inte dålig r&b (finns det bra?) MTV-style så är det dessa smått komiska knull-ljud.

Nejdå jag är inte alls bitter.

Äntligen!

Fyy faaan va underbart! Tentan är avklarad, och grammatiken därmed avslutad för den här gången. Om det inte blir omtenta förstås, men det känns inte så. Det är en konstig känsla att komma hem och kunna göra vad man vill utan att ha ångest över att man inte pluggar. Bäst att njuta så länge det varar... Ikväll blir det tenta-öl med klassen. Herregud så studentigt :)

Har slutligen tvingats inse att jag inte har råd att åka hem förrän till jullovet. Det är alltså Umeå som gäller fram till 17 december. Det stör mig att flygpriserna är så omotiverat höga, även för studenter. Vad är det för poäng med studentrabatt när det blir lika billigt (eller snarare dyrt!) att flyga på lågflex-biljett?

Börjar känna mig jävligt hemma i rollen som universitetsstuderande. Det var ju, precis som alla sa, inte alls så skrämmande som jag trodde med akademiska studier. Man faller snabbt in i ett nytt tanke- och studiesätt. Frihet under ansvar har väl aldrig varit sannare. Ändå är det inte samma betungande och påtvingade ansvar som under högstadiet och gymnasiet. Det här är ju självvalt, och mestadels både roligt och intressant. Jag har massor av fritid, men lär mig samtidigt mer än jag någonsin gjort tidigare. Det är en kick när man känner att kunskapen fastnar och införlivas med ens egen person och de egna resonemangen. Alla borde testa! För första gången på länge känner jag att jag gör det jag är ämnad att göra. Att stå i videobutik var inte mitt kall i livet om man säger så. Men jag ångrar absolut inte att jag väntade så länge med att börja plugga. Var ju tvungen att leka av mig först i väntan på motivationen.

Har ändå haft nästan löjligt flyt. Skolkade mig igenom gymnasiet, gick ut utan slutbetyg och levde sedan slackerliv i sex år, för att slutligen söka "på skoj" till en utbildning med mycket begränsat antal platser och - fortfarande utan slutbetyg, dvs grundläggande behörighet - kom in direkt. That's how I roll :)

Hur mycket är för mycket?

Grammatik alltså. Känns som om jag tryckt in så mycket i huvet att det inte får plats mer. Först är allting obegripligt, sen trillar några bitar på plats, sen några till, sen får man ett hallelujah-moment när man faktiskt FATTAR nånting, och sen... rör man till allting igen och inser att man bara sett toppen av ett isberg. Jag tror att jag helt enkelt måste chilla nu och låta det vara. Godkänt-gränsen på tentan är 60 %; hur svårt kan det va?

Har börjat läsa Black moon party av Daniel Kellerman. Jävlar va jag garvar! Killen har humor, och igenkänningsfaktorn är sjukt hög. Ett bra tecken på att jag är grammatikskadad är att jag sitter och analyserar satserna i boken omedvetet. Skjut mig! Helt plötsligt noterar jag grammatiska no-no:s som t ex "satsradning". Inte för att jag egentligen stör mig på det i skönlitteratur; det kan tvärtom vara effektfullt. Men att tänka på sånt när man läser en jävla roman, hur friskt är det? Boken utspelar sig i Thailand, dvs där jag skulle ha tillbringat hela februari 2009 om jag inte kommit på den briljanta idén att flytta till fucking nordpolen och bli akademiker istället. Blir ju gött sugen på sandstränder och svampshakes när jag läser om det. Men jag lipar inte - Hemsedal är fina grejer det med.

Längtar tills min bräda kommer hit från andra sidan Atlanten! Ebay is the shit. Nu har jag hela kittet. Hittade Vans-boots på Blocket för 400 spänn också, nypris 2400:- Bara mina skills som fattas. Det gäller att börja i rätt ände, dvs den ytliga :)

Här är underverket, Burton Feather -08

Så jävla originellt.

Nej, jag förstår fortfarande inte riktigt poängen med att ha en blogg. Och nej, jag väntar mig inte att någon ska orka läsa om mitt händelsefattiga studentliv. Så varför joina majoriteten av Sveriges befolkning och börja blogga?

Fan vet. En teori är förstås att min narcissistiska ådra har gaddat ihop sig med min nytända hybris som blivande språkkonsult, och det faktum att jag numera bor 108 mil ifrån det jag kallar "hemma" gör att jag känner behov av en ny sorts (ensidig?) kommunikation. Som min kära kurskamrat uttryckte det: "Poängen med en blogg är att man kan uppdatera sina nära och kära om vad som händer utan att behöva planera in en massa telefonsamtal och upprepa det man sagt till varje ny person man pratar med." Det låter ju vettigt. Förutsatt att någon orkar läsa skiten man skriver.

Så håll till godo kära vänner. Egokanalen har öppnat.