Det funkar inte.

Hemtentan. Jag hatar den. Alltså på riktigt. Den kommer aldrig att bli bra, och den kommer aldrig att kännas klar. Hur kan det vara så lätt att skriva om abstrakta vetenskapliga teorier, när det är totalt jävla omöjligt att skriva om sig själv? Ge mig ramar tack.

Fredag morgon klockan sex drar jag härifrån. Innan dess ska jag ha färdigt tentahelvetet, redovisa grupparbetet, städa rummet, tvätta och packa. S t r e s s.

Oh happy joy.

Förkyld. Mensvärk. Köksvecka. Pissväder. Hemtenta.

Jag äter choklad och tycker allmänt synd om mig själv. Det får man.

I am so fucked.

Idag är en jävla skitdag.

Jag fick meddelande om att skorna jag köpt på eBay (äntligen!) fanns att hämta på Posten. Problem 1: Tullen skulle ha 350 spänn i avgift för att lämna ut dem. Surt, men va fan, fortfarande billigare än om jag köpt skorna i Sverige. Jag betalade, såg glad ut och gick hem och slet upp paketet. Problem 2: Skorna var begagnade. NOT as stated. Självklart slängde jag iväg ett argt mejl till säljaren och krävde pengarna tillbaka. Svaret:

"I am sorry if you had an issue with your item. All items are new unless otherwise stated. There should have been absolutely no issues with your item."

Men va fan, skojar du med mig? Man måste vara efterbliven för att gå på att de skorna är nya. Och även om jag skickar tillbaka dem och får tillbaka pengarna, så går jag en massa back. Fraktkostnad till och från USA är inte gratis, och tulljävlarna såg minsann till att få sin bit av kakan. Jag är beyond förbannad.

Och så PMS på det. Bättre blir det inte.

Det är över nu. Eller inte.

Kritiken är levererad och diskussionen är väckt. Vi blev ifrågasatta, emotsagda och synade i sömmarna. Vi gick in fullt övertygade om vår egen förträfflighet, och kom ut med en stor portion ödmjukhet. Man kan säga att vi lärde oss något.

Nu återstår skriftlig utvärdering och muntlig redovisning. Och hemtenta. Kurshelvetet tar ju aldrig slut.

På G.

Jag börjar vänja mig vid "riktiga" skoldagar, 10-16 med bara lunchen som avbrott. Projektarbetet går mot sitt slut, the big showdown, och först nu börjar nerverna göra sig påminda. Men det kommer att gå bra. Vi är bra. Allt blir bra.

Två saker slåss om utrymmet i mina tankar nu. Den ena är hemtentan. Den andra är hemresan.

Snart.

Tvärstopp.

Jag vaknade idag med föresatsen att skriva hemtenta. Jag öppnade ett Word-dokument, intog skrivposition och stirrade på skärmen. Och fastnade. Det kom ingenting. Ibland gör det inte det. Men jag hade en bra känsla inför den här tentan. Den skulle bli rolig, inspirerad och skriva sig själv. Nu har jag suttit framför mitt Word-dokument och stirrat på mina enstaka rader i stort sett hela dagen. Jag har skrivit en rad eller två. Suddat. Skrivit. Suddat. Hatat mina formuleringar och förbannat mina krystade resonemang. Och inte kommit någon vart alls.

Jag fattar ingenting.

Jag pluggar heltid.

Grupparbete veckan lång.

Vårt uppdrag är inte att leka med: Vi utvärderar universitetets (sopiga) webbplats för att på onsdag presentera förslag till förbättringar för de ansvariga på informationsenheten. Eller rättare sagt: För att på onsdag presentera en jävla massa kritik.

Och vi gör det bra.

De tigger ju om det.

Parodi på Svenska Hollywoodfruar - helt iskallt stulen från min kära vän C:s blogg. För jävla roligt!

Stjärnstatus.

Mamma ringde nyss. Hon hade pratat med storebror som i skrivande stund befinner sig på färjan på väg hem från Berlin, där hans band haft fyra spelningar. Det hade gått bra - riktigt bra. Så bra att storebrors ego vuxit så att det knappt fick plats på färjan. Nu händer det! Nu blir min brorsa rockstjärna!

Jag är så stolt.

Jag ska inte klaga.

Duktigheten lever igen. Jag ägnade gårdagen åt läsning av försummad kurslitteratur, som visade sig vara riktigt intressant och givande. Antalet sidor med kladdanteckningar - tankar, citat och idéer - till hemtentan ökar stadigt. Det känns bra. Det går bra nu.

Och just när jag trodde att HUMlab var ett minne blott blir det åter vår arena. Det snickras flitigt på vår version av umu.se, och jag vågar lova att både den och presentationen nästa onsdag blir fantastisk. Så fantastisk att jag helt glömt bort att frukta för mitt liv. Det kallar jag flyt.

Så är det.

Jag har kommit till en insikt: jag gillar inte att gå ut. Egentligen har jag vetat det ett bra tag nu, men envist försökt intala mig att "den här gången blir det roligt". Gårdagens besök på Ålidhemsklassikern Krogen Krogen var allt annat än roligt. Det var - utan att gå in på detaljer - förödande för min illusion av ungdom.

Hemmakvällar är det nya svarta.

Fredagsbak.

Kanelbullar...

...och bananmuffins!

Norrland - where the action is.

Promenad.

Innovativ trädgårdsdekoration på Sofiehem.

Och en piggekott på Ålidhem!

Kunskapstörst.

Jag läser och läser men tvingas ändå inse att jag inte kommer hinna. Jag ska läsa två hela böcker och en nitton sidor lång artikel tills imorgon. Jag har hittills läst mindre än halva första boken. Problemet är nu att ämnet intresserar mig mer än jag trodde, och jag vill inte sluta läsa. Jag vill läsa från pärm till pärm, men tvingas istället sålla för att få en hyfsad överblick. Stackars mig.

I-landsproblem i ett nötskal.

Konsten att inte hinna plugga.

Jag behöver verkligen plugga. Massor av sidor väntar på att läsas, teorier väntar på att få fäste i mina resonemang och argument väntar på att formuleras. Detta har hängt över mig som ett tungt moln av pliktkänsla sedan i söndags. Så. Vad göra?

Jo:
Ut och springa. Duscha länge. Bråka med datorn. Kolla på tv. Äta äpplepaj. Rensa garderoben och sälja på Tradera. Nätshoppa. Dricka kaffe. Blogga. Prata i telefon. Lyssna på VFU-information. Gå på utvecklingssamtal. Planera middag. Handla. Laga krånglig, tidskrävande mat. Äta den. Prata i telefon. Blogga.

Och nu är det bestämt dags för efterrätt.

F O K U S E R A ?

Funka.nu

Datorhelvetet strejkar igen. Den är seg, buggig och störig och jag kan inte streama videoklipp från nätet. För att gå till botten med problemet blåste jag hårddisken, igen, för andra gången den här månaden och formaterade om partition D:. Maskinen är alltså tom, fresh, back to basics, fabriksstandard - och funkar den? NATURLIGTVIS INTE.

Jag skickar snart skiten.

Jag och mat.

Åldrandet firades med en hutlöst dyr men fantastiskt god trerätters gourmetmiddag på Invito - "där Italien möter Norrland". Jag åt:

Carpaccio di renna - Tunna skivor lättrökt ren med krutrökscrème, havtornsgele, torkade lingon, ruccola- & skottsallad, toppad med extra virgin olivolja & färskmalen svartpeppar.

Trota alla griglia - Halstrad röding med hummersauterad savoykål & skirat smör med kapris, sardeller, vitlök & citron, serverad med potatiskompott med räkor, färska örter & olivolja samt pepparrotsskum.

Trio di lampone artico - Trio på hjortron: Cheesecake, sorbet & mylta med hembakad sockermunk.

Dessutom drack vi bubbel före, rödvin till och kaffe efter maten. Lycka kan köpas för pengar. (Mammas pengar...)

Happy birthday to me.

Hux flux så var man närmare trettio än tjugo. På önskelistan står lust, inspiration och framgång - helst i lyxigt omslagspapper. Hit me!

Materialist javisst!

Jag blir gärna äldre om det innebär såna här födelsedagspresenter.

Kolla förpackningen - hallå?! To die for.

Jag fick en liten också, att ha i väskan. En ROSA! Nu är mitt liv komplett.

Tack bästaste!

Rekreation.

Gårdagens middagsbjudning blev en smash hit. Mormor var alldeles till sig över att jag är "sååå duktig på att laga mat". And I must say: äpplepajen höll världsklass!

Idag fick jag lite mammatid på stan. (Det vill säga lite shoppingtid med mammasällskap.) Det resulterade i dyrt te, tekopp, badlakan och en fika på Wayne's.

Rosa! Såklart.