Sug min kuk.

Att folk är idioter är ju ingen nyhet. Men idag höll jag på lacka ur på riktigt.

Efter att ha städat korridorköket, dammsugit och moppat golv hela förmiddagen tog jag en slaskig promenad till UB för lite studiero. Ha! Vilket skämt. Hann knappt slå upp boken innan den heliga tystnaden bröts av snack. Det var visst något viktigt. Måste prata. Prata. Prata. Det tog aldrig slut. Det finns grupprum. Eller förlåt. Skyltarna som sitter överallt med orden TYSTNAD och SILENCE är nog bara där som prydnad.

Ett hagelgevär i det läget och vi snackar Virginia Tech.

Rubrik

Efter två timmars föreläsning följt av fyra timmars flitigt läsande i Röda Rummet tog mitt dåliga samvete semester. Firade med spenatsoppa, mammas röst och en näve insikter. Jag har världens bästa familj.

Och det här är en kille som kan.

Innan du dör

Idag är jag en stolt lillasyster: storebror har fått skivkontrakt. Hur coolt är inte det? Gothcountry är det nya hårdrock om du frågar mig.

Samtalet med bror ledde via ett sidospår in på känslan av någonstansmittemellan, den som tycks förfölja mig. Saknar Göteborg mycket för att vännerna där delar min referensram. I Umeå är dom gemensamma nämnarna få, bortsett från det som rör skolan och språkintresset. Hemma är det just det jag saknar, det nördiga, längtan efter mer kunskap och större perspektiv. En fot i varje läger, ha kakan och äta den. The story of my life.

Är jag så jävla udda (eller varför lyser dom andra kakätarna med sin frånvaro?)

One of those days.

It's just one of those days. Everything is fucked, everybody sucks.

(Kunde inte ha sagt det bättre själv. Idag är det synd om mig och jag orkar inte ens försöka.)

Inte en chans.

Kära alliansen!
Jag är en tjej på 25 jordsnurr som pluggar heltid på universitetet. Jag bor i studentkorridor och har en låg hyra, jag äter aldrig ute utan lagar all mat själv och köper ingenting utöver det nödvändigaste. Ändå verkar inte studiemedlet räcka på långa vägar. Det är förmodligen jag som är korkad, men snälla, vill ni förklara hur t ex tv-licensen ska få plats i min studentbudget? Och vad gör jag om jag måste gå till läkaren/köpa dyr medicin, betala hemförsäkringen eller resa hem på loven? Jag är säker på att ni kunniga politiker sitter inne med alla svar.

Vänliga hälsningar
"En orolig student"

(asså det funkar inte jag förstår inte dom räcker inte det går inte)

Ska det va ska det va

en sån här.

Middag.

Det var bättre förr.

Jag pratar mer än någonsin i mobil sen jag flyttade. Både ofta och länge. Bortsett från att räkningarna mer än fördubblats så känns det inte alls ok att örat blir alldeles varmt och det nästan sticker i huden efter ett långt samtal. Så jag googlar.

"Det är nu statistiskt säkerställt att risken att få hjärntumör ökar om man använt mobiltelefon i 10 år eller mer."

"Kjell Hansson Mild, forskare på Umeå universitet, säger: - Man bör aldrig använda någon typ av trådlös telefon om man inte är absolut tvungen."

Alla ledtrådar säger samma sak: Min magkänsla skojar inte. Har precis skaffat hemtelefon, men vad hjälper det när den också är trådlös, och trådlösa telefoner strålar minst lika mycket som mobiltelefoner? Hädanefter blir det back to basics och gammal hederlig sladdtelefon för min del.

(Ja, jag köper skräckpropagandan rakt av.)

Smutsigt pund och lila bräda.

Jag läser igen. Behöver en kontrast till kurslitteraturen och kommer på mig själv med att längta till den där stunden på kvällen innan jag somnar; bara sängen och boken utan dåligt samvete. Har som vanligt en förkärlek för brutala levnadsöden i allmänhet och biografier i synnerhet. Med en klump i magen och täcket upp till hakan slukar jag blod ångest smärta förnedring. För att bokens existens är hoppets vittnesmål. Behöver vetskapen om att någon överlevt.

En oväntad ringsignal från dörrklockan igår fick mig att flyga i taket. Där stod en leende brevbärare med min efterlängtade nya bräda i handen. Så. jävla. snygg. Vill helst bara sätta upp den på väggen och dregla.

Jag ångrar ingenting.

Trotsig obstinat egoistisk oansvarig impulsiv otålig. Baklänges motströms spotta på dom. Står här titta på mig ni som gick åt rätt håll. Jag sa ju att jag kunde ha kakan och äta den.

Jo men visst.

Intensiv dag i skolan med fem timmars föreläsningar. Hemtentapaniken börjar lägga sig i takt med att bitarna trillar på plats. Jag är jätteduktig på att få panik över saker i förväg, för att senare inse att åh fan, det löste sig och jag dog inte. Tror det är av ren självbevarelsedrift som jag är sådär dramatisk. Måla upp ett värsta-scenario och ta ångesten direkt liksom, så kan det bara bli bättre sedan.

Om nästan exakt en månad är jag hemma. Då jävlar.

Bummer.

Kastar mig över SJ:s januarierbjudande om tågbiljetter för 25 spänn. Att få hit sötnosen för kostnaden av en fika låter för bra för att vara sant, och det är det också visar det sig. Bokar, i vanlig impulsiv ordning och utan att tänka, sista helgen i januari. Få se nu... torsdag 29 till söndag den... förste februari. Damn! Och jag kan inte ens skylla på SJ. Ordinarie pris it is, liggplats är dyrt och jag är pank.

Varsågod sötnos: En nattlig fjortontimmars tågresa med sittplats för att vistas i Umeå i tre dagar. Jag är ett monster.

Mitt så kallade liv.

Kursböckerna är nya och dyra och skriker efter uppmärksamhet, så jag sätter mig pliktskyldigt vid skrivbordet efter frukost. Slår upp boken, följer texten med ögonen och tänker på allt utom textanalys. Timmarna ägnas åt datorn, jullovsplaner, telefonsamtal, sms-korrespondens och diverse filosofiska tankeutsvävningar. Vadan detta? Teoretiska perspektiv på sakprosa är ju en riktig nagelbitarthriller!

Just det, jag har skoskav också.

Analyze this.

Textanalys heter kursen som ska förstöra mitt jullov. Sisådär tusen härliga sidor att plöja, varav ett gäng är på engelska och danska (!). Parallellt med det läser vi Skriftlig framställning (ja, mer litteratur!). Den första examinerande hemtentan i Textanalys ska lämnas in 19 december, dvs två dagar efter att mitt "jullov" börjat och jag redan åkt hem till Göteborg. Den andra (och största) hemtentan har deadline 9 januari. Härlig timing med tanke på att jag är i Hemsedal 1-8 januari, och är tillbaka i Umeå först den trettonde. Kul att tentorna annonseras i efterhand och inte finns med på det schema vi fått att gå efter. Men vem fan behöver jullov?

Rockysöndag.

Vaknade med sötnos i mobilen vid halv elva i morse; näst bästa sättet att vakna på (efter sötnos i sängen). Kunde nöjt konstatera att bakfyllan höll sig på mattan för en gångs skull. Lagom bakfulla söndagar har sin charm, med sen frukost, lång varm dusch och skönt slöa timmar i sängen med ett Rocky-album och MTV Sunday Supreme. Jag är lite småkär i Rocky. Halvkass kvinnosyn, lat, gnällig och egoistisk med sjuk stonerhumor. Precis min typ.

Imorgon börjar vardagsmonstret bossa igen. Hej dåligt samvete.

Miss one-track-mind

Nu är det illa. Jag vill ha allt, nu. Sex veckor är en livstid i såna lägen. Det här med tålamod har aldrig varit min grej. Den som väntar på nåt gott väntar fan alltid för länge. I mina dagdrömmar vilar Göteborg i ett magiskt skimmer av fantastiskt sex, ljuvlig dekadens och samtal utan ord riktiga vänner emellan. Ge mig min stad nu!

Till råga på allt upplyser virusprogrammet artigt men bestämt om att vi fått en ny inneboende. En trojansk häst. Yeey! (Fest ikväll. Ryktet säger Guitar Hero, och jag säger my ass.)

Freedom's just another word for nothing left to lose.

Tillbaka på ruta ett. Ett steg framåt och två tillbaka. Med tre veckor kvar till payday har jag bränt det mesta av studiemedlet. Jag borde kanske oroa mig. Istället gör jag vad varje klok människa skulle ha gjort: Köper nya skor.

Goda råd vs. sympatiska nervsystemet 0-1

Det finns ingen logik. Primitiv skräck kontrollerar kroppen och säger åt mig att fly. Om jag vägrar ska jag minsann få betala. Priset är kallsvett, skakningar, flackande blick, ett hjärta som gör sitt bästa för att banka hål i bröstkorgen och - som grädde på moset - en väldigt smickrande mörkröd ansiktsfärg. Dom goda råden säger: Andas! Tala långsamt! Se publiken i ögonen! Mitt sympatiska nervsystem säger: In your face sucker!

Redovisning (läs: tortyr) imorgon. Favorit i repris. Var är alla betablockerare när man behöver dom?

Springa, sprang, sprungit.

Intransitivt verb, stark böjning. Också en del av min söndag. Umeå lockar med perfekt springväder, dvs sol och vindstilla och lagom kallt. But looks can be decieving. Det är halt som satan. Att cykla är plötsligt lika med dödslängtan om man har en cykel som ser ut som min, med löjligt smala racerdäck som förvandlar mig till Bambi på hal is vid dom mest olämpliga tillfällen; oftast när jag korsar en gata med väntande bilar i startgroparna.

Dagens projekt: Umevinterkit. (Ja! En anledning att shoppa med gott samvete!)