Happy up here

Tentad är inlämnad, redovisningen avklarad, väskan packad och jag själv PEPPAD. Ute snöar det (ja, nu igen), men vad gör väl det när väderleksrapporten lovar +15 grader i Göteborg imorgon. Hejdå dunjacka och uggs - hej skinnjacka och Converse. Jag har PÅSKLOV!

Språkvetare.

Fem heldagar framför datorn med järnfokus har resulterat i en färdig tenta (läs: ett tidigt påsklov). Det kan vara en av de bättre texter jag skrivit det här läsåret. Det kan vara så att jag går igång på satslösningar, adekvat grammatisk terminologi och semantiska ordvalsanalyser. Det kan helt enkelt vara så att jag VALT RÄTT YRKE.

09.15

Jag måste egentligen gå till skolan, typ NU. Vi ska ha gruppträff. Göra ett sista ryck och förbereda en klassrumsdiskussion om eventuella hot mot svenskan. Jag kunde inte bry mig mindre just nu. Det är tre dagar kvar till påsklovet, jag har en ganskasnartfärdig tenta i datorn och solen skiner idag igen. På fredag får jag åka hem, se asfalten, shoppa sommarkläder och äntligen bli blond igen. Kramas. Träffa mor och far och bror. Och favorittjejerna. Åh.

Men nu måste jag verkligen gå till skolan. (Eller ah, springa.)

"du kan om du vill, du vill så du kan"

Jag har fem sidor text i mitt Worddokument. Två av dem är redigerade, putsade, rubricerade och i det närmaste färdiga för inlämning; resten fixar jag lätt innan onsdag. Det betyder att en helg framför datorn har gett resultat och att påsklovet är så nära att jag nästan kan ta på det. Jag är ganska fantastisk om jag får säga det själv. Jag har till och med sprungit! Och bakat!

(Att jag även totalförnekat klarspråksuppgiften som ska redovisas imorgon behöver vi väl inte prata om?)

Hemtenta nummer femtielva.

Nej, men alltså. Ja. Jo. Jag har åtminstone börjat. Jag har döpt dokumentet och svamlat lite. Ingen ordning alls, men det räcker för att samvetet ska hålla käften.

Det löser sig. Nu: Lost säsong 5 (USB på DVD-spelaren är ju grejen!)

Word.

Igår fick jag Officepaketet på posten. Äntligen. Det innebär att jag nu har en dator som inte bara är snygg och cool, utan också användbar. Till EU-textredigering och annat roligt. Jag kan knappt bärga mig.

Goodiebags.

Den här synen mötte mig häromdagen i korridoren i Humanisthuset.

Frågan som dyker upp är förstås: Har polisen slut på förvaringsutrymme för knarkbeslagen?

Så dödar man en helg.

Det är måndag igen och inte mig emot. Äntligen bankdag, postdag och en anledning att gå utanför dörren. Helgen har varit ungefär så kass som en helg kan vara. Jag har haft sällskap av mensvärken från helvetet från morgon till kväll, fredag lördag söndag, och ovanpå det köksvecka. Och eftersom vår korridor nuförtiden är så himla käck och gemytlig (vilket är jättetrevligt i vanliga fall) har jag var nionde söndag press på mig att leka Martha Stewart och bjuda på hembakt fika efter städningen. Har ni testat att baka chocolate chip muffins med magkramper och illamående någon gång? Det är inget jag rekommenderar.

Jag har fortfarande mensvärk, så nu skiter jag i det här med måndag och går och lägger mig med mina homies Vince, E, Drama, Turtle och - the one and only - Ari Gold!

13.20

Shit pommes frites - det är ju VÅR! Alltså på riktigt. Solen inte bara lyser, den värmer! Asfalten är synlig på fler ställen än den är snötäckt, fåglarna kvittrar och det smälter och droppar överallt. Jag springer utan vantar och svettas som en gris under pannbandet. Och jag förundras ännu en gång över dresscoden här i Umeå: Löparna springer i mössa (till och med nu!) och de som promenerar har både täckbyxor, skidjacka och mössa. Wåtts dö madderfakking diil liksom?

(Ett annat, inte fullt så trevligt, vårtecken här uppe är förstås hundbajset. Och lukten. Och gruset. Överallt, hela våren.)

Lördag nollniofemtio

Jag vaknade av mig själv klockan sju, precis som alla andra dagar på sista tiden. Sju är mitt nya åtta. Men idag gjorde jag det enda rätta och gick och la mig igen och halvsov ända till halv tio, vilket är typ rekord. Hej vuxen.

Jag ska käka frukost nu och sen ge mig ut i solskenet och springa - åtminstone delvis på asfalt. Hej vår!

Umeå '94 - here to bring it back

Youth crew attack!

Jag sitter här med Forever Young på punkvolym och gör mitt bästa för att ignorera högen med kurslitteratur. Älskling åkte hem i måndags. Han missade flyget, lite på grund av att jag valde fel flygbuss men mest för att SAS personal är dumma i huvudet. Hata. Det var bara att hosta upp 800 spänn och köpa nya biljetter av den supertrevliga personalen på Malmö Aviation, som i jämförelse fick SAS-snubben att framstå som ett komplett rövhål. Vissa människor ska bara inte jobba med service (och jag är förmodligen en av dem).

Nu är mitt rum tomt och kliniskt rent igen och det var bara skönt de första fem minuterna. Jag saknar redan. 

Det är lite mycket nu.

Men jag är snart tillbaka.

Lycka

är att gå in i en skivaffär bara för att fråga efter en annan skivaffär och trettio minuter senare gå därifrån med ett fånigt leende på läpparna och en hel påse full av lokala förmågors fantastiska alster. Jag fick bland annat med mig Dennis och grabbarnas pre-Refused-konstellation Garbage Pailkids samlade diskografi 1989-91 och älskling la rabarber på Cult of Lunas mästerverk The Beyond på überstajlish vinyl. Alltihop för en struntsumma, och allt såklart utgivet i begränsad upplaga. Så jävla hardcore. Jag älskar Umeå.