Rötter.

Orken kom tillbaka och jag plöjde det sista av litteraturen inför morgondagens seminarium. Mina frågeställningar är förvisso sprungna ur plikt snarare än ur djup reflektion, men what the hell, dom duger.

Idag kom mamma och mormor till stan. Mormor visade sina gamla kvarter och platsen där hennes barndomshem en gång låg. Vi gick där, tre generationer i bredd längs Umeås gator, och det slog mig hur märkligt det faktiskt är att jag hamnat just här.

Imorgon har jag bjudit in dom på middag i korridoren; kycklingfilé med apelsin- och portvinssås och broccoliris följt av äpplepaj med vaniljsås.

Nu sova!

NEJ.

Ingen lust alls idag heller.

Vad har jag gjort för att förtjäna detta?

Igår: Efter två förfester, lagom många öl och en fantastiskt dyr vodka/redbull var jag fortfarande för nykter för att uppskatta TC:s dansgolv - schlagerhits med allsång, nittio procent brudar och resten bögar. Vad ska man säga? Tur att inträdet var gratis...

Idag: En sanslöst obehaglig bakfylla som inte alls står i proportion till gårdagens alkoholintag. Igen! Jag blir så trött.

För att trotsa bakfyllan satte jag igång med middagsprojekt deluxe: moussaka. Resultatet ser ni här.

Jag kan när jag vill.

Fritid.

Lördag. Nyvaken, smått osugen. Tvättid och löprunda på schemat. Öl och kanske utgång ikväll.

Fredag! Shopping: två fynd och en massa dyra, tråkiga nödvändigheter. Plånboksbantning. Inget pluggande. Kladdkaka. Myskväll med vän, Idol, chips, vinbärspaj och Anna Anka - klockrent.

...alla drömmar, all kunskap, allt vetande...

Högar av böcker, hundratals sidor text, ett bås i bibliotekets tysta läsesal, ett block, en blyertspenna ... och så jag. Om valet står mellan detta och flumkurser utan tydliga ramar så väljer jag utan att tveka bokhögarna. Jag behöver bli styrd, behöver mitt gnagande samvete som hämtar kraft ur pliktkänsla och höga ambitioner. Först då vaknar hjärnan ur sin oengagerade dvala och börjar reflektera, analysera och kritiskt ifrågasätta texten. Jag tänker, känner och växer i kunskapen. Jag gillar det.

Gårdagens föreläsning fick mig att tänka över min egen syn på utbildning och den status som ibland följer med den. Är utbildning alltid av godo? Troligtvis inte. Men studier och ny kunskap har för mig ett högt egenvärde. Jag har aldrig tyckt om att plugga, men alltid älskat att veta saker. Jag pluggar för att bli något, men under tiden förändras mitt sätt att se på omvärlden. Mina allra vassaste, dömande kanter slipas ner och ger plats för ett groende frö av ödmjukhet.

Jag behöver det.

Min lott i livet.

Än en gång övergår den babylena sommarhyn i torrhet och nariga sprickor. Hösten är här; jag är ånyo en hudkrämskonsument av rang.

Min bästa polare dom närmaste åtta månaderna.

Blasfemi!

På Roskilde i somras fick jag ett chockbesked. Ett av mina favoritband, Walls of Jericho, påstods vara hyperkristna. Det tog mig ända till nu att faktiskt kolla upp det, och tragedin är ett faktum - ryktet stämmer:

"Walls of Jericho are a Christian Metalcore band formed in 1998 from Detroit, Michigan. They want to relay the message of God to the American Metal Culture that is sometimes dominated by secular beliefs." (amazon.com)

Vad göra? Låtsas som ingenting och fortsätta digga? Eller i sann ateistisk anda ta ställning mot den kontamination det innebär att blanda bra musik med religiöst propagerande smörja? Förvirringen är total.

Vad är (inte) pedagogik?

Väntar på posten - kursböckerna - och läser under tiden ett "paper" av en snubbe på pedagogiska institutionen vid Umeå universitet. Han har valt att betitla sitt "paper" (kan inte låta bli att störa mig på svengelskan) "Vad är pedagogik?". Inte helt otippat väntar jag mig att få svar på den frågan under läsningens gång. Men icke. Istället får jag definitioner på ett gäng andra vetenskapliga discipliner, såsom sociologi, psykologi och retorik, och får lära mig varför dessa inte räknas till pedagogiken.

Bra. Fint. Nu vet jag åtminstone vad pedagogik inte är.

(Inget akademiskt flum här inte.)

På riktigt.

Så var den ljuva ledigheten över och vardagen tillbaka. Full on. Föreläsningar om bloggar och youtubeklipp har bytts ut mot den ack så välbekanta traven böcker och vetenskapliga artiklar, HUMlab ersatts av Beteendevetarhusets förvirrande labyrinter, och mitt mentala läge ställts om till stress och dåligt samvete. Hej heltidsstudier.

Och liksom alla ni andra (?) kan jag inte låta bli att kolla Svenska hollywoodfruar. Är det så våra kära bloggfjortisar kommer bli när dom blir stora? Pengakåta, anorektiska, plastikopererade fågelskrämmor -fortfarande pinsamt korkade, och fortfarande lyckligt ovetande om det.

Ignorance is bliss, indeed.

That´s a bingo!

Tarantino gör det igen. Ich liebe es.

Gränsen är nådd.

Igår vaknade jag med en lätt huvudvärk som inte ville ge sig. Jag har sällan huvudvärk, nästan bara på bakfyllan. Och jag tar sällan värktabletter, eftersom huvudvärken brukar släppa när jag ätit och druckit. Men inte igår. Efter middagen stegrades istället värken tills det kändes som att huvudet skulle gå i bitar. Det strålade från två punkter i bakhuvudet och ut bakom ögonen. En Treo och en Alvedon dämpade smärtan något, men det gjorde ändå så ont att jag mådde illa. Till slut pallade jag inte ens att vara vaken utan tvingade mig själv i säng redan vid tio. Under natten vaknade jag med feberfrossa ett par gånger. Allt jag kunde tänka var "svininfluensa, svininfluensa, svininfluensa", men när jag vaknade i morse var värken borta och feberfrossan likaså.

Jag misstänker att jag helt enkelt överansträngt ögonen med alltför många timmars stirrande på HUMlab:s dataskärmar (syncentrum sitter ju i bakhuvudet). Nästa kurs, vuxenpedagogik, går förhoppningsvis att genomföra med kollegieblock, whiteboard och gamla hederliga böcker.

Och ett tu tre så började huvudet protestera igen - nog med dataskärm för idag.

Fredagsmys.

Min lediga fredag ägnades åt ett helt gäng duktigheter. Rummet och badrummet är nu spit shine, och jag själv vaxad, plockad och nyfärgad. Så skönt!

På kvällen var det tänkt att vi skulle ha korridorsfest (modell mindre). Det verkade dock bli dålig uppslutning så planerna ändrades till tacokväll hos Emma. Vi frossade i tacos, chips och godis tills vi insåg att ölen inte skulle få plats. En jägershot slank förvisso ner men sen tog latheten över, och vi lät tiden rinna iväg utan att röra på oss. Det blev såklart ingen utgång. Som vanligt nuförtiden. Jag närmar mig min tjugosjätte födelsedag och åldern tar ut sin rätt. Hemmakvällar i goda vänners lag lockar alltmer; krogen allt mindre. Det stör mig inte.

Imorgon Inglourious basterds. Äntligen!

Hallelujah!

Den är färdig! Jag är ledig! Det är långhelg! Jag kanske har fått praktikplats! Praise the lord.

"Bullen bakades av Bengt."

Oh yes, bullar har bakats. Så fort jag slutar vara proppmätt ska jag avnjuta dom med ett glas kall mjölk. Svårslaget!

Jag sitter och sneglar på mina nya, nästintill oöppnade kursböcker, Tillgängliga webbplatser i praktiken och Letting go of the words. Dom får mig att fundera över min framtid som yrkesverksam språkkonsult. Hur jag än vänder och vrider på det, så får jag inte till det i tankarna. Hur ska jag etablera mig på marknaden? Hur ska jag få potentiella klienter att vilja anlita en språkkonsult, och framför allt vilja anlita mig? Efter ett års utbildning kan jag fortfarande knappt förklara vad en språkkonsult är; än mindre se mig själv som en sådan.

Jag vet att jag antagligen borde göra reklam för mig själv redan nu. Ta lite uppdrag för att prova på. Starta ett företag. Men det tar liksom slut vid tanken. Jag har överhuvudtaget ingen drivkraft att göra karriär! Precis som jag alltid gjort flyter jag med, smälter in, gör det jag måste... När jag egentligen borde sticka ut och visa framfötterna.

Måste man vilja det?

(Förstår du inte rubriken så går du inte i min klass.)

Konsten att slå ihjäl tid.

Lördag med finväder! Jag och nya skorna gav oss ut på asfalten efter frukost. Det blev sju tveksamma - men inte omöjliga - kilometer, följt av spenatsoppa till lunch. Nu har jag tvättstuga, och under tiden ska här bakas kanelbullar. Vad sägs om det?

(I övrigt har jag mensvärken från helvetet. Tji fick jag, eller hur älskling?)

Mänskliga avtryck på Ålidhem.

Graffiti gör mig glad.

"Styrka och glädje". Så fint.

Oinspirerad.

Jag vet inte riktigt vad jag vill. Jag vill inte riktigt någonting alls. Jag är mest bara lat, håglös och uttråkad. Plugga känns inte lockande, trots att kursen är ganska rolig. Springa känns inte lockande, trots att skorna är nya och sköna. Städa känns inte lockande, trots att dammråttorna förökar sig flitigt.

Det enda som faktiskt lockar lite är, som alltid, mat.

Humanister på djupt vatten.

Onsdag. Fyra timmars grupparbete i skolan. Filmprojekt-outline. Optimism vs tidspress. Ny teknik - panik!

Äntligen svikt i stegen.

Var på Löplabbet och provade ut nya skor idag. Det blev en uppdaterad version av mina gamla, trogna följeslagare; Adidas Supernova Sequence. Visst är dom fina?!

Scheisse.

Nu är jag riktigt jävla förbannad. Jag beställde tillfällig eftersändning av posten över sommaren. Det fungerade skitbra. Posten kom hem till mina föräldrar hela sommaren. Inga problem där. Eftersändningen skulle enligt avtalet upphöra 31 augusti, men sedan jag kom tillbaka till Umeå har jag inte fått någon post. Märkligt, eftersom jag väntar på kurslitteratur som borde ha kommit för länge sen. Och mycket riktigt: Adlibris meddelar via mejl att dom "mottagit min retur" och ber om mitt kontonummer för att återbetala pengarna. Jag har inte skickat någon retur!!! Även K-net mejlar och efterlyser "min rätta adress" eftersom fakturan returnerats till dom.

Jag har nu ringt två gånger till Adressändrings och en till Postens kundtjänst (telefonkö jajjemen) och allt jag fått veta är att "dom nu har meddelat brevbäraren" och att posten bör komma fram i fortsättningen. Jaha?! Men VAR ÄR MIN POST?! Var är kursboken jag beställt från England, som jag redan har betalt för?! Är den också returnerad till avsändaren?! Är det mer post som fattas, och hur får jag i så fall veta det?!

Riktigt bra jobbat av Adressändring och Posten måste jag säga.

Hur svårt kan det va?!

Att hitta en praktikplats. Förfrågningarna jag skickat ut via mejl börjar närma sig ett 30-tal, men än så länge har bara tre stycken svarat. TRE. Varav tre nekande. Folk fattar uppenbarligen inte att dom behöver en språkkonsult...

Så, om någon har någon idé, något förslag eller till och med något erbjudande om praktikplats i Göteborg, SNÄLLA GE MIG!

Uppryckning.

Nog slappat. Nu blir det löprunda, tvättstuga och dammsugning för hela slanten. Och senare korridorsmöte med dom nyinflyttade (eller "dorm meeting" som det står på lappen som annonserar mötet. Visst låter det härligt collegefilm-amerikanskt?).

Min helg bara försvann... Har inte fått gjort någonting, bara fastnat i timmar framför datorn utan mål eller uppgift. Det är fan livsfarligt med bredband. Tyvärr väntar mer datoriserande även idag, jag måste nämligen fixa en "about"-sida på skolbloggen. Hjälp! Är det något jag hatar så är det att beskriva mig själv på beställning, och är det något jag hatar ännu mer så är det att göra det seriöst.

Nu ut i spåret, rensa hjärnan, förbanna asfalten. Peace.

Meh.

Lördag, regn och apati. Vaknar motvilligt, trött och tung i huvudet men irriterande rastlös. Frukost framför datorn. Fastnar på fjortisbloggar och fascineras än en gång av det absurda i fenomenet "bloggkändisar". Vad är grejen? Har dom verkligen ingen självinsikt? Hur är det möjligt att tillbringa så mycket tid med sin egen spegelbild och ändå inte få till sminket? Varför säger inte deras mammor till dom att dom ser ut som idioter? Och varför varför varför tjänar dom pengar på sin låga IQ?

Fan va jobbigt att vara tonåring år 2009.

Skitsnyggt.

Höstbloggen.

"Förr eller senare vill de flesta bloggare ha en personlig header" står det överst i hjälpavsnittet jag googlar fram. Ja, vad ska man säga? Tur att man är precis som alla andra!

(Header-bilden är tagen från mitt fönster med min mobilkamera. Är det tillräckligt personligt?)

Tålamod.

Jag vill att allting bara ska fungera. Nu. Men icke. Och hur mycket det än stör mig att det inte blev som jag hade tänkt, så ger jag upp för ikväll. Godnatt.

Blog O.D.

Wordpress är och förblir ett fett irritationsobjekt. Jag tycker inte om den. Och lik förbannat måste jag nu använda min dyrbara (nåja...) tid till att blogga där istället för här. Jag har ägnat morgonen åt att värka ur mig ett blogginlägg om Web 2.0, och har därför inte hunnit läsa litteraturen till föreläsningen. Jag blir så trött.