Svenskt.

Vi får inte välja musiken själva längre på jobbet. Nu ska samma musik spelas i alla butiker - för att "skapa en positiv sinnesstämning" hos kunderna (läs: få dem att handla järnet). Jag har jobbat med den här positiva sinnesstämningen i bakgrunden i tre dagar nu och såhär låter det:

Kund (medan Fångad av en stormvind spelas): Är Carola stora idolen?
Jag: Skjut mig.

Men det är lugnt. Jag ska ju bara jobba i fyra veckor till.

Om en vecka åker vi.

Idag är jag bakfull och Roskildebiljetterna är uppe i fantasisummor på Blocket. Men frukosten smakar gott och jag har fina vänner och helt ärligt tror jag att det löser sig.

.

Mina föräldrars internet has gone loco.
Sidan kan inte visas. Diagnosticera anslutningsproblem. Anslutningen misslyckades. Sug av mig.
Nu sitter jag med mammas gigantiska laptop i knät för att det trådlösa nätverket ligger nere och sladdjäveln är för kort för att räcka till skrivbordet.
Jag hatar att ha datorn i knät. Jag hatar att jag lämnade Macen hemma.
Jag hatar - period.

P r e m e n s t r u e l l a  s t ö r n i n g a r .

Home away from home.

2010 verkade inte bli året för min nionde Roskildefestival. Folk ville inte, kunde inte, hade inte råd och what not. Och campingkrig mot danska snorungar kan jag lätt leva utan. Men så vände det plötsligt och nu peppas blixtvisit i Amsterdam som uppladdning och Sick of it all och Converge och Alice in chains och NOFX. Och Robyn (som jag faktiskt sett på Roskilde förut) och Prodigy (hej nostalgi) och T.O.K. (haha). Jag som knappt hade känt efter vad jag ville. Men det är klart jag vill. Roskilde liksom - hallå.

Väderknas. Och humlor.

Både yr.no och SMHI säger att det ska regna i Köpenhamn fredag och lördag. Amen tack. Tivoli i regn då eller?

Precis utanför köksfönstret står en fet rododendronbuske. Den är full med humlor, konstant, och jag står helt fascinerad och tittar på när de påtänt ivrigt vinglar från blomma till blomma och gör vad det nu är humlor gör.
Varför har de päls?
Är det typ sån päls som katter har?
Hur kan de flyga med den tunga kroppen?
Gör humlor honung, eller är det bara bin?
Till slut går jag och hämtar NE. Det finns två sorters humlor, säger NE: Sociala humlor och snylthumlor. Snylthumlor! Och så har de liksom päls. Hur gulligt?

(Jo. Jag har lite tid över.)

Och det regnar.

Och regnar. Och regnar. Ska det vara så?

Projekt.

Idag har jag städat bilen. Inuti alltså. Jag har dammsugit, skurat gummimattorna, våttorkat instrumentpanel, dörrar och säten, putsat vinylen med vinylputs och smort in lädret med lädersmörj. Det var svinjobbigt och tog typ halva dan men jag tänkte att jag borde bidra med något nu när jag får bo här gratis och låna bilen när jag vill. Dessutom är det trevligare att låna en ren och fin bil än en skitig.

Och, alltså... Jag har änna svårt att koppla av. Jag är ledig men vill helst ha planer och vara sysselsatt med saker hela tiden, annars ... ja annars vad? Inte fan vet jag men jag tror inte jag vill ta reda på det heller. Konstigt det där.

Sommarlovsvecka 1.

Jag överlevde hela två och en halv dag i killkollektivet innan jag tog mitt pick och pack och flyttade hem till föräldrarna. Jag ångrar mig inte - det känns fint att vara här. Jag bor i mitt gamla tonårsrum i gillestugan och där har jag både eget badrum och egen ingång. Som jag i och för sig inte använder eftersom jag faktiskt inte är tonåring längre, och därmed inte känner ett behov av att notoriskt försöka undvika mina föräldrar. Här finns mat i kylskåpet, rent porslin och praktiska köksredskap i skåpen, läslampa bredvid sängen och GP till frukosten. För att inte tala om bilen som står parkerad alldeles utanför dörren och som jag har fri tillgång till närhelst jag önskar.

Det enda som saknas är egentligen älsklingen; honom lämnade jag i killkollektivet med disken och myrorna.

Idag regnar det lite men det är ett fint sommarregn som inte stör mig det minsta. Jag ska fira Åsas födelsedag på favoritrestaurangen Mañana och innan det tänker jag gå genom stan och bara känna känslan: Jag är hemma, det är sommar och jag är ledig.

På väg.

För typ tre veckor sen satt jag ute i solen och pluggade och brände mig på ena armen. För typ två veckor sen konstaterade jag glatt att åh fan jag flår inte. NU tittar jag ner på min underarm och ser att skinnet börjat lossna. Hej fördröjning.

Och på golvet ligger väskan (notera: singularis!) packad och klar och om en knapp timme sitter jag på flygbussen. Herrejävlar vad fort det gick nu igen. Två år. Två tredjedelar språkkonsult. Ett sista sommarlov. Längre än så vill jag inte tänka nu.

Hejdå Umeå.

17.57

En gång för många år sen läste jag nånstans att någon sagt att en förlossning kändes som att skita ut en melon. Jag kan relatera till det; det är ungefär så jag känner inför skrivprocessen. Det är läskigt att tänka på, det tar emot så in i helvete, det kommer bara lite i taget - och plötsligt så bara PLOPP så är den ute. Texten alltså.

Och precis som vid en riktig förlossning så är det som kommer ut inte alltid vackert. Och med den här långsökta liknelsen ville jag egentligen bara säga (skrika):

JAG HAR SOMMARLOV!!!