Det våras för hundbajset.

För er som undrar: Ja, vi har fortfarande snö. Och det som gömts i snö... är fantastiska mängder hundbajs. Våren i Umeå liknar ingenting jag tidigare upplevt, och jag måste säga att jag gillade den norrländska vintern bättre. Snön var åtminstone fin så länge den var vit.

Jag var ute och sprang igen nu på kvällen. Sist gick det skitdåligt, idag gick det bättre. Grundkonditionen sitter ju där den sitter. Har man en gång "börjat från början" och tagit sig igenom flåset, mjölksyran och illamåendet, så krävs det ett enormt långt uppehåll för att hamna på ruta ett igen. Thank god.

Nu dusch och veckans höjdpunkt: Entourage.

Ytskiktet.

Usch, jag är så slö så det liknar ingenting. Kommer knappt ur sängen på morgonen, och sen tar det två timmar att få sömnen ur ögonen. Jag behöver en seriös uppryckning. Dags att börja träna igen (ja, va fan hände där?!) och kanske pressa lite i solariet såhär inför strandsäsongen. Inte för att det hjälper i mitt fall, men det känns åtminstone bättre.

Ett två tre pepp: ut och springa!

Chill & grill.

Vårvärmen har äntligen kommit, så nu kan man gå i linne även här. Det var på tiden. Igår grillade vi, och frossade i ryggbiff, potatissallad och halloumi. En och annan öl fick också plats. Svinnajs! Vi skulle egentligen gå på husfest på Berghem, men vi var bara där och vände. 2000 personer i ETT korridorshus = dålig idé. Det var svårt att inte associera till Backabranden.

Idag ska jag bara njuta av min bakissöndag. Because I'm worth it.

Bildbeviset.

Abstinens.

Dagen började bra: Redan före frukost hade jag slängt i en maskin tvätt, dammsugit rummet och bytt lakan. Efter frukost fortsatte jag med att våttorka, moppa golv, skura badrummet och tvätta en maskin till. Sen åt jag lunch. Och sen var tydligen dagens duktighetskvot fylld, för jag kände ett starkt behov av att gå i affärer.

En dålig idé, kan man tro, men hör och häpna: Jag kom hem tomhänt! Eller rättare sagt med en massa kassar, men dom innehöll bara öl, mat och hygienartiklar. Jag intalar mig själv att jag varit duktig, men om sanningen ska fram hittade jag inte ett skit värt pengarna.

Slutsats: Ibland är det en ekonomisk fördel att bo i en liten stad.

Skam den som ger sig.

Det tog två dagar av blod, svett, tårar och vanmakt. Det krävdes en handfull hjälpsamma människor och fem olika pumpar. Men nu är målet nått: Jag har luft i däcken!

Racerventiler är tydligen lika exotiskt som spårvagnar här i Umeå.

Förnedringstv ja tack.

Jag insåg nyss att två (av de få) program jag faktiskt gillar att kolla på är "Rent hus" och "Du är vad du äter". Är det riktigt friskt, att gilla att titta på när andra städar och går på diet? Tveksamt, men jag kan inte hjälpa det. Jag njuter av att se andras misär och veta att jag gör det så jävla mycket bättre själv.

(Om du är så lat/dum/muppig att du inte städar ditt hem på tio år, alternativt lever på chips, kakor och pizza tills du ser ut som Anna Book, skyll dig själv. Väljer du sedan att fläka ut ditt misslyckande på bästa sändningstid för hela svenska folket, så säger jag bara: Tack för underhållningen!)

Jag vill ju bara vara ifred.

Det här med att bo i korridor. Det har ju sina fördelar; det är billigt, man behöver inte skaffa några möbler eller köksutrustning, och ... ja, det var fördelarna. En del skulle säkert se det som en fördel att man träffar mycket folk, och alltid har nån att prata med. Men nej. Jag har redan gjort den biten, bott i kollektiv och blivit tvångssocialiserad dygnet runt. Numera vill jag själv välja vilka jag umgås med och när. Jag vill med andra ord inte konversera på knagglig engelska med turkiska utbytesstudenter medan jag lagar mat. Jag är heller inte jättesugen på att diska både innan och efter jag använder grejerna, för att folk inte kan diska ordentligt. Att skölja av disktrasan är tydligen också för jobbigt. Jag lovar, den lever.

Slutsats: För att gilla att bo i korridor bör du vara högst 21, inte ha några krav på mathygien, vara extremt social i alla lägen (även när du är bakfull, magsjuk, tentastressad eller ledsen), och, slutligen, gärna tala engelska i tid och otid (även när du är bakfull, magsjuk, tentastressad eller ledsen) utan att besväras av att den du talar med bara begriper hälften av vad du säger.

Visst är ni lite avundsjuka?

Det går bra nu.

Det jobbigaste jag gjort idag: Promenerat till Ålidhemsbiblioteket för att låna Rocky-album. Det är ca 200 meter dit. Dagens intellektuella ribba ligger verkligen högt, i nivå med The Doctors, Tyra Banks show, Rocky-maraton och bloggande. Jag säger då det.

(Då och då kastar jag längtansfulla blickar mot min fina, nyinköpta resväska, som jag av sentimentala skäl vägrar bära upp på vinden riktigt än.)

"I am not afraid..."

"...I was born to do this". Citat från Jeanne d'Arc som Jenna Jameson tatuerade in på ryggen i ett avsnitt av LA ink. Härlig inställning: "Jag är född till att sära på benen, pluta med läpparna och suga kuk". Hehe.

Idag mår jag inget vidare alls. Förkylningen gör ett sista ryck och jag känner mig ungefär lika fräsch som korridorens disktrasa (gissa hur den ser ut). Jag har absolut ingenting att fylla dagen med, förutom grammatik, och näää... Huvudvärk, nästäppa och svidande ögon är inte bästa utgångsläget för att läsa vetenskapliga artiklar med någon som helst behållning. Jag behöver en bra bok att läsa. Tips någon?!

Drivans blommor smälta ned och dö.

Jag tog mig till UB idag (ja, på en söndag!) och tvingade mig igenom två artiklar. Om grammatiska problem. Skjut mig. Ni som befinner er i Göteborg nu: Hoppas ni bränner er på grillen, får gräsfläckar på era vita sommarkläder och blir terrade av fjortisar i Slottskogen. Avundsjuk? Jag? Absolut inte! Här har vi härligt aprilväder, med omväxlande solsken, hagel och stormbyar. Det är så vackert med den gråbruna snön och det tjocka lagret med grus som täcker all synlig mark. Ja, jag blir fan nästan tårögd.

Nu har jag lagat en jättegod risotto med svamp, paprika, selleri, vitlök, kidneybönor, cashewnötter och persilja. Lyckat recept nummer två från kokboken jag fick av mamma. Vegetarisk matlagning blir bara bättre och bättre.

"Njut av vegetariska rätter". Rekommenderas varmt. Njut, dammit!

Klagomuren.

Nu skiner solen, det är lördag och jag är ledig. Förkylningen är redan bättre. Jag har inget att klaga på. Men det gör jag ändå. Jag har så jävla tråkigt! Jag vill inte vara här! Jag vill ha mina vänner inom räckhåll, inte 108 mil bort!

Nu kanske det verkar som att jag ångrar mitt val att plugga i Umeå. Det gör jag inte. Men fy fan vad det känns tungt ibland, att missa allting som händer hemma, medan jag sitter här och möglar i en jävla korridor i en landsända där det snöar i april! Egentligen vet jag att det inte är party 24/7 hemma heller, och att vardagen är lika mycket vardag i Göteborg. Men det hjälper liksom inte en dag som denna. Och som grädde på moset: jag har sex härliga helger till i samma stil att se fram emot.

The shoe junkie.

Mina nya älsklingar. Halva priset! Baby, du är min hjälte :)

Fucking jävla kuk-förkylning.

Så fort jag landade i Umeå kom förkylningen som ett brev på posten. Nu har jag långhelg, ingen ork och ingen lust med nånting. Framför allt har jag inte lust att göra grammatikövningar. Så jag skiter nog i det.

(Men egentligen är det inte särskilt synd om mig, för om en och en halv månad är det sommarlov och jag får träffa mina bästa på heltid!)

Jag vill inte leva detta livet.

Jag vill att det ska vara fiction, men det är på riktigt, och bara svart. Det ligger så nära och så väldigt, väldigt långt borta. En verklighet jag inte längre känns vid, och som i verkligheten aldrig kändes så verklig som på film.

Det är Ett anständigt liv för min generation. Se den.

Vårsolen.

Nu börjar det likna nåt. Hemtentan är i det närmaste klar, om än spretig och oinspirerande. Solen skiner tokmycket och jag går omkring i linne utomhus. Igår premiärgrillade vi. Härliga Göteborg, härliga Kålltorp och härliga vårvärme!

Ikväll vankas det rejv. Det var jävlar i mig inte i förrgår.

Lokalpatriot javisst!

Idag jobbar jag tre och en halv timme och får betalt för sju. Röda dagar är bra dagar. Imorgon skriver jag klart hemtentan (jomenvisst), grillar på Apslätten och dricker öl i solen. På söndag laddar jag upp med mer öl i solen, för att senare skratta och dansa till drivig progg på Laugh & Dance. Göteborg är världens bästa stad på våren.

Värdelöst.

Usch, det går inte alls bra med hemtentan. Jag tycker inte om den. Jag vill verkligen inte skriva den. Åkte hem till mor och far för att få lite gjort i lugn och ro, men vad gör jag? Jag bloggar. Ni fattar ju.

Motviljan.

Ångesten växer i takt med förnekelsen, och jag kommer ingen vart alls med hemtentan. Det är ju väder ute. Min lata sida säger åt mig att lapa sol och träffa vänner, och unna mig semester även själsligt. Men tyvärr kommer min ambitiösa sida och lägger sig i. So let's get it over with. Projekt hemtenta börjar nu.

Pro vs. contra.

Idag är jag professor i biomedicin vid Sahlgrenska Universitetssjukhuset och gör mitt bästa för att försvara läkemedelstester på djur. Resten av veckan är jag en tentastressad student på påsklov. Men ikväll är jag bara hemma.

Återbäringen.

Mitt i all tentapanik kom deklarationen i brevlådan. Jag hoppades lite blygsamt på att få några tusenlappar tillbaka, att dryga ut semesterkassan med. Jag fick lite mer än så. Jag är rik, mannen. Faktiskt så rik att jag skulle klara sommaren utan att jobba alls.

(Hemligheten är 33%.)