Kriget mot avståndet.

Två dagar i frihet fick vi innan det börjar om igen. Hallelujah. Jag använder tiden till att göra absolut ingenting, det vill säga min vanliga syssla, men denna gång utan dåligt samvete. I'm loving it!

På tisdag åker jag hem och ger mig själv en hel veckas semester, trots att nästa moment (språkpsykologi) börjar redan imorgon. Göteborg är som en magnet som drar och sliter i mig och min plånbok, och ger svår abstinens om jag är borta mer än en månad i taget. Man kan ju undra vad jag gett mig in på genom att flytta upp hit, tre år liksom?! Å andra sidan vet jag att studierna skulle ha blivit lidande om jag haft vännerna och dekadensen alltför nära inpå. Och att jag spyr på tillvaron även i Göteborg om jag fastnar för länge i samma hjulspår. Nu är Göteborg balsam för själen och jag gillar det.

Idag: städning, tvättstuga, packning och annat som förgyller en ledig söndag.

Vuxenpoäng?

Skulle laga spenatsoppa igår. Precis när jag pudrat i mjölet såg jag några svarta prickar som promenerade på insidan av mjölpaketet. Mjölbaggar jajjamen. Alla mina instinkter sa "släng soppan åt helvete och bli hysterisk". Det gjorde jag inte. Det var nämligen en massa folk i köket. Istället låtsades jag som ingenting, gjorde färdigt soppan OCH åt den. Och överlevde.

När köket blev tomt gick jag på jakt efter källan, och lokaliserade den till ett paket dinkelmjöl, inhandlat på Ica Ålidhem. Enligt mamma följer mjölbaggar med från affären. Några ynka små kryp var allt jag hittade - ingen kryllande massa som jag väntat mig - och jag kan stolt meddela att jag hanterade situationen med upphöjt lugn. Det ni.

(En spindel hade däremot varit en helt annan historia.)

Dilemmat.

Jag borde vilja plugga.
Jag borde vilja festa på studentvis.
Jag borde vilja skaffa ett liv här.
Och jag borde få studiemedlet att räcka.

Men.

Jag kan inte plugga.
Jag vill bara festa hemma.
Jag anstränger mig inte för att skaffa ett liv här.
Och studiemedlet räcker inte. Alls.

(Hur kan det vara dyrare att äta ute och bli full i Umeå än i Göteborg? Och vart tar pengarna vägen, när jag fan inte gör något? Tips mottages tacksamt.)

Intet.

Vaknar av mig själv halv nio och går inte upp.
Ligger kvar i sängen bara för att jag kan. Drömmer halvvaken. Vaknar igen och minns inte drömmen.
Kliver upp och tittar ut. Ser att det är sol och rimfrost, och sjukt fint, men kommer antagligen inte att gå ut. Förrän solen gått ner.
Sitter hungrig och rastlös vid datorn, istället för att duscha och äta frukost.
Undrar stilla vart ambitionen tagit vägen, men gör inget åt saken.

Jag. Har. Ingen. Lust.

Beach (bitch?) 2009

Fuck no!

Hell yeah!

Come closer

...so I can drive you away.

Sådär ja, nu har jag sett Umeås köttmarknad på nära håll. Och som en bonus bränt mina sista matpengar på inträde och svindyr sprit. Jag är van vid 25-kronorsöl och här tar dom närmare 60 spänn. It's wrong I tell you.

Det snöar som fan, dygnet runt. Ännu en sak jag inte är van vid. And if I seem uncomfortable, do I seem uncomfortable? It's cause I am. Bakfylla och tomt bankkonto, tillika tomt kylskåp, gör det lätt att hålla sig för skratt. Men vi fick åtminstone bekräftat att en lakritsshot kan vara vägen till kärleken!

Och så här ser det ut.

Dagens klarspråksgeni.

"Det är svårt att sia, speciellt om framtiden, men i kölvattnet efter varje problem brukar lösningar inte sällan skönjas." (Vad siar man om, om inte framtiden?!)

"Nya lösningar måste få lov att inkludera uteblivande av vissa resursinnehav som i utgångsläget betraktas som oundgängliga." (Come again?)


Läs resten här, och förstå mitt yrkesval.

Ambitionen och verklighetens monster.

Utrustad med benhård beslutsamhet och en ryggsäck full med försummad kurslitteratur intog jag favvobåset i Röda Rummet. Och somnade. Igen!

Eller sova?

På UB:s toaletter finns det konst.