Oh well.

Jahopp. Så var det dags för tentaångest igen. En essä om språklig praktik i arbetslivets samtal är inte alls vad jag önskar mig just nu. Jag vill ha påsklov!

Makten.

På torsdag ska vi iscensätta ett sammanträde inför klassen. Gissa vem som ska vara ordförande? Jajjamen, yours truly. Det gäller att klättra uppåt i hierarkin och lägga beslag på högstatusposterna när man kan...

(...fast egentligen drog jag bara fel lapp vid lottningen.)

Sommartiden.

Jag lyckades inte bli tillräckligt full för att tappa omdömet igår. Vinaren gick åt i trevligt sällskap i mörkret mitt under Earth hour. Men sen lät jag plånboken och mitt krassliga allmäntillstånd bestämma och bangade 80-talskvällen på Corona. Det var jag tacksam för när jag vaknade klockan elva och insåg att klockan egentligen var tolv.

Nu tokförsenad frulle och sen ett stycke kommunikationsetnografi. På engelska. Härliga söndag!

Förevigat.

Vårsolen gör sitt bästa även i Umeå.

"Ja! Vi blandar svenska och engelska så blir det extra fräsigt!"

I-landsproblemet.

Något har hänt. Jag som älskar att sova kan plötsligt inte ta sovmorgon längre. Varenda jävla ledig dag vaknar jag absolut senast halv nio. Det går inte att somna om, för jag är helt utvilad, sjukt rastlös och jättehungrig. Dagarna blir hur långa som helst, vilket är helt onödigt eftersom jag ändå inte gör något vettigt.

Är jag vuxen nu då?

Självkännedomen.

Haha. Jag är verkligen helt värdelös. Mina 200 kronor är long gone och jag säger bara: Fuck it.

Jag vs. frestelser.

Veckans utmaning: Att bränna högst 200 kronor fram till på fredag.

It's on.

Pleasure through pain.

Det här med pengar alltså. Det är ju som det är: Jag är fattig. Jag har förstått det nu. Jag måste bara acceptera att jag inte har råd med mer saker bara för att studiebidraget precis har kommit. Räkningarna är betalda, och jag kan konstatera att summan som är kvar på kontot ganska precis räcker för att hålla mig mätt och ren fram till nästa studiebidrag. Skitkul.

När man är en fattig student har man förstås inte råd med besök på dyra skönhetssalonger. Tyvärr slutar inte håret att växa för det, så idag har jag inhandlat ett brazilian wax-kit för hemmabruk. Håll i hatten - nu ska här idkas självplågeri!

Ångestonsdag: Check!

Nu är det gjort och livet kan gå vidare. Jag dog inte den här gången heller. Tänk om jag kunde komma ihåg det till nästa gång. Haha. Nog.

Nu när den här kursens eldprov är över kan jag inte tänka på nåt annat än påsklovet. Fick ett glädjande sms förut som löd: Jag har slutat amma så spara en kväll av ditt påsklov till mig!! Hell yeah! Äntligen myspys på Linnégatan med gamla Marilyn-gänget. Jag har redan så mycket planer att jag skulle behöva en speciell lov-kalender. Gött e det.

Gimme gimme gimme.

Jag får väl äntligen anse mig klar med talhelvetet. Den förberedande fasen alltså. The worst is yet to come. Och så lämnade vi det ämnet och återgick till den underbara förnekelsen.

Jag har lyckats lägga vantarna på tre Majorna-pass under påsklovet. Dagspass! Semesterkassan jublar och jag inser att jag är bortskämd som har ett jobb att komma tillbaka till närhelst jag önskar. Det verkar lösa sig finfint i sommar också; tre veckor (give or take) som vikarierande BC på gamla goa Majorna. Sämre kan man ha det.

(Igår fick bejbi en ny tatuering. Igen. Hallå! När är det min tur?)

Men asså. Nää.

Solen väckte mig före åtta i morse. Jag låg kvar en stund - bara för att - innan beslutsamheten sparkade upp mig. Idag gick allting mycket bättre. Jag gick till UB och skrev ut utkastet till mitt tal. Passade också på att hänga lite med Hellspong i Röda rummet. Var som vanligt jävligt optimistisk när jag såg solen i morse, så jag gick ut utan mössa och med fjantigt tunna kläder. "Det är ju vår nu" liksom. På hemvägen höll jag såklart på att frysa häcken av mig, och var jag inte sjuk innan så lär jag bli det nu.

Stackars mamma har fått lyssna på mitt tal över telefon tre gånger. Det känns otroligt dumt att hålla tal för en telefonlur, och inte låter det bra heller. Dessutom har jag inte en enda gång lyckats pricka tre minuter. Jag säger som CJ:s tisha: I'd rather be snorting cocaine off a stripper's ass.

Down on the upside.

Jag har världens slöaste helg och pendlar mellan sängen, datorn och köket. That's it. Försöker verkligen läsa lite Hellspong, men av nån anledning somnar jag bara. Min kropp försöker nog säga mig något.

On the upside: Fyra av mina auktioner tog slut idag, och inbringade inte mindre än 500 spänn. Ka-tjing!

Sex, droger och ost.

Man blir väldigt medveten om vad saker kostar när man lever på sin mammas välvilja. Idag köpte jag en ost och det kändes som att synda. Häromdagen köpte jag (helt ovetandes) ett blomkålshuvud för 50 spänn och det kändes mer som att bli rånad. Jag rensar garderoben nästan maniskt för att hitta saker att sälja på Tradera, och följer sedan girigt budgivningen dag för dag. Det är för jävligt att vara fattig. Det ska jag minnas när jag är en glassig överbetald konsult som har råd att ta semester två månader om året...

Håller på att läsa Marilyn Mansons självbiografi (heter det självbiografi fastän Neil Strauss har ett finger med i spelet?) Den långa vägen ut ur helvetet. Ganska underhållande faktiskt, och klart bättre än både Att älska som en porrstjärna och The dirt. Kan ju bero på att Manson haft en tidigare karriär som författare/poet/nöjesskribent, och troligtvis har högre IQ än Jenna Jameson och killarna i Mötley Crue tillsammans. Jag gillar hans sätt att driva med hela det äckelkristna amerikanska etablissemanget. Särskilt som nämnda etablissemang tar hans djupt ironiska ställningstaganden på fullt allvar. Fucking hilarious!

Frisk men sjuk.

Meh! Igår kväll var jag helt säker på att nu får jag influensan. Kroppen vägde minst tjugo kilo för mycket, ögonen rann, näsan rann, och jag var helt tom på ork och energi. Skönt, tyckte jag, let's get it over with, så jag kan åka hem på påsklov och vara frisk. Nu vaknar jag utvilad halv nio och är inte alls sjuk men fortfarande inte frisk heller. Hur olustigt det än känns så innebär det en dag av talförberedande.

Något jag brinner för och kan mycket om... Eeh... Jag brinner inte för nåt och kan inte särskilt mycket heller. Jag är bara gnällig och cynisk. Och inte ens det kan jag argumentera för.

Självömkan.

Jag har ingen som helst lust idag. Försöker skylla på att jag faktiskt har lite huvudvärk, och faktiskt inte mår riktigt bra, fast egentligen är jag mest bara osugen. Jävligt osugen. Det är helt enkelt inte så lockande att förbereda något som skrämmer skiten ur en. Tänk om man kunde förvandla all ångest, hjärtklappning och skräck till självsäkerhet, övertygelse och fokus. Vilket jävla tal det hade blivit!

Nåt är det.

Solen skiner, jag är utvilad och mätt. Men fan, det är nåt som inte stämmer. Ett odefinierbart tryck över bröstet, spänningar i tinningarna och ner längs nacken, en irriterad hals och små sår i munnen. Blir det inte bättre snart så blir det vårdcentralen. Fuck fuck fuck.

Sockret.

Min sockerknarkande sötnos har bestämt sig för att börja ett nytt, hälsosamt liv. Det här är killen som aldrig äter frukost och sällan äter lunch och middag, men kan trycka i sig fantastiska mängder godis, glass och skräpmat. Och det har han också gjort dagligen. Tills nu. Igår berättade han om sitt Ica-besök (med extremt begränsad budget, eftersom han liksom jag alltid är pank). Istället för godis "unnade han sig" färskpressad juice för sina sista pengar. Under kan ske!

Ja va fan, jag blir ju nästan tårögd...

Sweet!

Jag vaknade av mig själv innan klockan ringde. Tjugo över sju. Solen skiner på klarblå himmel och jag lipar inte ett dugg över den förlorade sovmorgonen! Nu blir det solig promenad till UB, artikelpluggande och talförberedelser i några timmar, och sen hem och laga nåt gott till middag. Kunde varit värre.

I'll sleep when I'm dead.

Tanken slog mig just att jag "måste" stiga upp vid halv åtta imorgon, trots att jag är ledig. Varmvattnet (och värmen!) i huset ska nämligen stängas av i åtta timmar, och jag vill gärna hinna duscha. Gött e det.

Executio.

Strålande sol idag och en massa slask, och en rättad uppsats med glädjande betyg. Vårkänslor! Snart är det påsklov och jag får åka hem. Sommarplaneringen pågår också för fullt. Det blir jobb (så lite som möjligt dock), Roskilde, troligtvis Amsterdam, och en del häng på Orust.

På onsdag ska jag hålla tal inför klassen. Ensam. Hej ångest. (Ja, jag visste att det skulle ske förr eller senare under en retorikkurs, men förnekelsen och jag gillar varandra.)

En bit ledighet.

Halv sju i morse studsade jag upp ur sängen. Tentapirr jotack. Tänker inte ens spekulera kring hur tentan gick, utan nöjer mig med att säga att jag svarade på frågorna. Nu tänker jag bara njuta av mina helt lediga timmar fram till nästa moment, som börjar efter lunch imorgon. Njutandet har hittills bestått av tupplur, telefonmaraton och löprunda (jag pallade fan inte IKSU idag). Och nu tog jag slut kände jag. Tja.

"Tentafrulle deluxe" (havregrynsgröt toppad med äpple, banan, kiwi, russin, solrosfrön, linfrön och kanel)

Que sera sera.

Proppmätt, dåsig och i total förnekelse låter jag tiden rinna bort. Det är söndagkväll och morgondagens tenta finns inte. Det som sker, det så att säga sker.

Stimuli.

Vaknar med motvilja och apati. Drar ut på morgonen tills samvetet skriker. Släpar mig till UB och tvingar in text i hjärnan via några språkmoduler. Hoppas fåfängt att minnesmodulerna gör det dom ska. Alla dessa burkar. Släpar mig hemåt. Pressar min trötta kognition att utföra middagsplanering, och min lika trötta motorik att sätta planen i verket. Låter sedan matsmältningsapparaten ta hand om ostgratinerade crepes medan den visuella perceptionen processar lättsmält lördagstv.

Och snipp snapp snut så var sagan slut.

Byråkrati är underbart.

Jag var helt inställd på att hoppa över första föreläsningen på grammatik 2, och därmed få nästan två veckors påsklov. Skulle bara boka om flygbiljetten. Det gick inte. Malmö aviation har nämligen som policy att göra allting jävligt krångligt, och jävligt dyrt.

- Hej, jag skulle vilja boka om min hemresebiljett, till den 19e april istället för den 15e.
- Det är slutsålt. Finns inga student- eller ungdomsbiljetter.
- Jaha, ojdå, men finns det inga lågflexbiljetter eller så?
- Jo, men dom kan du inte boka om till.
- Nähä. Jag får väl avboka biljetten då.
- Ja, men du får inga pengar tillbaka.
- Nähä. Kan jag överlåta biljetten till någon annan då?
- Ja, för 650 kr.
(- Tack så hemskt mycket för utmärkt service, din skitnödiga, frigida, misslyckade jävla käringjävel. Sug kuk och ha en fortsatt trevlig dag.)

Catfight.

Idag har jag grym träningsvärk i vaderna, obefintlig studiedisciplin och bara en liten aning fredagskänsla. IKSU bjöd på punch out igår som kompensation för utebliven bodycombat i onsdags. Jag och Tex pucklade på varann ordentligt och svetten forsade. Att kalla bodycombat för hård träning känns plötsligt som ett skämt. Detta var hårt. Och jag älskade det!

Fick kämpa för att hålla mig vaken på föreläsningen imorse, och kan inte skylla enbart på lärarens monotona monolog. Klockan är bara barnet och jag har redan hunnit sova middag två gånger. Det hjälpte inte. Jag är fortfarande trött. Imorgon blir det budgetfest med minivodkaflaskor och kurskamrater. Har egentligen inte råd med någonting (inte ens mat) men orkar inte bry mig.

I goda vänners lag.

Jag har hängt en del med Lasse idag. Ja, min homeboy Lars Melin alltså. En ledig onsdag fylld av parallellprocesser, top down, bottom up och kausalitet - good times. Melin, Hellspong, Ledin, Einarsson och gänget börjar nästan kännas som gamla vänner. Kan det bli mer patetiskt?

(Bodycombat idag, tänkte jag. Fuck you, sa IKSU:s hemsida, på onsdagar sysslar vi inte med sånt.)

West coast mosh!

Förstå min lycka när jag såg det här! Raised Fist + Sick of it all = mental orgasm 2000. Åh vad jag längtar efter svett, blåmärken och näsblod! Rena rama julafton!



Ge mig!

Det var det.

Från ett grått, regnigt Göteborg till ett lika grått, men snöigt, Umeå. Den här gången vinner regnet. Känns lagom tungt att lämna snödroppar och fågelkvitter för att genomlida ännu mer vinter. Fast forward please.

Jag har haft semester på riktigt en hel vecka, helt pluggfri och konstigt nog också ångestfri. Eftersom jag inte visste exakt vad som skulle läsas så kändes det helt logiskt att inte läsa alls. Jag hann istället med att träffa vänner (varav två med tillhörande bebisar!), laga och bli bjuden på god mat, vara full på Röda Sten, shoppa upp studiemedlet och - bäst av allt - ha sovmorgon varje dag.

Nu ska här jävlar i mig pluggas.