tisdag, september 28, 2010

Ett erkännande.

Jag är bra på att lipa över hur mycket jag har att göra och hur synd det är om mig just därför. Men om sanningen ska fram njuter jag lite under den bittra ytan. Jag gillar ju både engelska och känslan av välförtjänt ledighet, och mina kvällar är to die for.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar