Om musik och frustration.

Idag är det fest, den första av många den här hösten hoppas jag. Jag lyssnar på Converge för att komma i stämning, men det är inte samma sak på låg volym. Hc ska spelas högt - eller inte alls. Eller va fan: all musik ska spelas högt.

Fan va jobbigt det är med grannar.
Fan va jobbigt att ha en grym stereo och grymma högtalare och en fetgrym skivsamling.
Som prydnad.

Och det jobbigaste är väl insikten om att det kommer vara såhär, typ alltid. Jag vill inte bo i hus. Jag vill bo i lägenhet. I stan. (Jag bor i lägenhet. I stan.)

Jag och NAD:en mot gnälltanten ovanför, tills jag blir vräkt eller hon kolar.

Gode gud låt det bli det sistnämnda.