Fed.

Jag har ägnat kvällen åt att kolla ikapp tv-serier.

Kungarna av Tylösand är lätt det vidrigaste jag sett i dokusåpaväg: Svagt begåvade silikonbrudar med ögonbrynen uppe i pannan och självupptagna, pantade, störiga gymkillar som knullar, svinar och gör bort sig på en nivå som får Big Brother att kännas som Bolibompa. Kort och gott Jersey shore på svenska.

Jag mår fysiskt dåligt av skräpet, och självklart kommer jag se vartenda avsnitt.

Sen har vi då Idol. En massa trams och muppiga människor som bara är pinsamma att kolla på, och så några som är bra, eller till och med riktigt bra. Men någon enstaka gång dyker det upp någon som sjunger så bra att tårarna börjar rinna okontrollerat och håret på armarna ställer sig rakt upp, för det är så jag reagerar på musik som berör. Till och med i Idol.