Reaktion.

Världens längsta vecka tog äntligen slut och jag blev ledig. Stressen hemma efter skolan var ju bara den där trevliga sortens stress som föregår en länge efterlängtad händelse. Förberedelser. Förväntan. Istället för att äta min obligatoriska kvällsmat tvingade jag mig själv att somna så fort jag fixat färdigt. Fortfarande med andan i halsen och tankarna på planerna. Med skrikande mage, alldeles för hög puls och fladdrande ögonlock. Som man bäddar får man ligga. Jag fick såklart inte sova. Magont, illamående och feberfrossa. Ville fortfarande bara spy när jag klev upp 07.20 - tvärpigg, med mörbultad hjärna och skenande puls.

Som tur är har jag världens klokaste mamma. Ett plus ett är lika med stress. Och vad hjälper mot stress? Jo, betablockerare. Thank god. Jag är tillbaka i matchen.