En vecka kvar. En vecka av kurslitteratur, tretimmarsföreläsningar, löprundor och sommarlovspackning. En vecka av nedräkning. Ett år avklarat. Hur är det möjligt?
Under gårdagens kvällspromenad slog det mig plötsligt med full kraft: Jag är lycklig. Jag har allt jag behöver och allt jag vill ha. Såhär harmonisk har jag aldrig varit tidigare, och känslan är underbar men samtidigt skrämmande.
Om allt är perfekt, då kan det väl bara bli sämre?
lördag, maj 23, 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar