Stimuli.

Vaknar med motvilja och apati. Drar ut på morgonen tills samvetet skriker. Släpar mig till UB och tvingar in text i hjärnan via några språkmoduler. Hoppas fåfängt att minnesmodulerna gör det dom ska. Alla dessa burkar. Släpar mig hemåt. Pressar min trötta kognition att utföra middagsplanering, och min lika trötta motorik att sätta planen i verket. Låter sedan matsmältningsapparaten ta hand om ostgratinerade crepes medan den visuella perceptionen processar lättsmält lördagstv.

Och snipp snapp snut så var sagan slut.