Men asså. Nää.

Solen väckte mig före åtta i morse. Jag låg kvar en stund - bara för att - innan beslutsamheten sparkade upp mig. Idag gick allting mycket bättre. Jag gick till UB och skrev ut utkastet till mitt tal. Passade också på att hänga lite med Hellspong i Röda rummet. Var som vanligt jävligt optimistisk när jag såg solen i morse, så jag gick ut utan mössa och med fjantigt tunna kläder. "Det är ju vår nu" liksom. På hemvägen höll jag såklart på att frysa häcken av mig, och var jag inte sjuk innan så lär jag bli det nu.

Stackars mamma har fått lyssna på mitt tal över telefon tre gånger. Det känns otroligt dumt att hålla tal för en telefonlur, och inte låter det bra heller. Dessutom har jag inte en enda gång lyckats pricka tre minuter. Jag säger som CJ:s tisha: I'd rather be snorting cocaine off a stripper's ass.