Overload.

Det är mycket nu.
Jag hinner knappt andas.
Glädjande besked varvas med tråkiga; pluggandet känns som ett maraton på en häcklöpningsbana, där jag saxar snyggt över ett gäng hinder bara för att sekunden senare trassla in mig fullständigt, förlora en massa tid och se de andra löparna försvinna bort mot horisonten.

Det är lite för mycket nu faktiskt.
Men 22.15 i kväll landar jag i Göteborg.
Jag tar med mig pluggandet men det känns ändå som semester.
Bara att få vara hemma.