It never rains but it pours.

Det var en gång en flygresa som gick käpprätt åt helvete.

När planet mellanlandade i Stockholm för att tanka och släppa av och på passagerare ropade flygvärdinnan ut i högtalarna: "idag har vi väldigt många som vill till Göteborg, så om det är någon här på planet som inte har så bråttom att komma fram så betalar vi hotell här i Stockholm över natten plus en ersättning på 125 euro, om ni åker med ett plan imorgon istället."

Antagligen hade Malmö Aviation dubbelbokat planet av misstag så att en massa resenärer som köpt biljetter inte hade någon sittplats. Jag övervägde nästan att nappa på erbjudandet. Men nej. Jag ville bara hem, fort som fan.

När vi äntligen skulle landa i Göteborg ropade piloten ut i högtalarna att det kunde bli en del turbulens eftersom det blåste kraftigt.

Jo. Tjena.

Det kändes som att sitta i ett leksaksflygplan som någon jagade med en hårtork. Magen höll på att vända sig ut-och-in. Sen började planet plötsligt luta uppåt igen, bort från marken. Motorerna varvade på som satan och vinden kastade planet hit och dit medan ljusen från Göteborg och Landvetter försvann ur min åsyn igen och allting blev svart.

Efter ungefär tio minuters total förvirring hördes piloten ur högtalarna igen: "Ja, som ni märker kan vi inte landa just nu. Det är för blåsigt. Vi hoppas på att kunna landa på någon närliggande flygplats, men avvaktar tills vi fått ett klart besked."

Paniken. Instängd i ett plan uppe i luften på obestämd tid, med obestämd destination. Och dessutom kissnödig.

Efter ytterligare tjugo minuters nervöst väntande kom domen: "Vi kommer att landa i Malmö. Det blir busstransport därifrån till Göteborg."

Come again? Jag orkar inte.

I Malmö fick vi stå i över en timme och knuffas med resenärer från tre andra plan i samma belägenhet medan vi väntade på att bussarna skulle komma.

Det regnade.
Det var snorkallt.
Folk var stressade, arga och dumma i huvudet.
Jag var för trött för att orka bry mig.

De tre första bussarna som anlände fick vi inte gå ombord på, eftersom reseledare från SAS och City Airlines klippte dem mitt framför näsan på tjejen från Malmö Aviation. Trots att vårt plan landat minst 40 minuter före deras. Jag frös som en gnu men orkade knappt bli förbannad. Det var så många andra som skötte den biten åt mig.

Till slut kom det en buss som vi tilläts gå ombord på och halv ett på natten påbörjade vi den alltid lika tröstlösa resan Malmö-Göteborg. Värkande knän, tjattrande tanter och smattrande regn mot rutan. Jag hann tänka ganska många gånger att en natt på hotell i Stockholm och 125 euro extra i plånboken kanske inte hade varit så tokigt ändå.

Klockan fyra på morgonen var vi framme i Göteborg.
Idag ringde de från Malmö Aviation och erbjöd mig psykologhjälp.
Jag tackade nej.
Jag tänker snarare t-r-ö-s-t-s-h-o-p-p-i-n-g.