Norrland är fint så här års.

Någonting hände med min dygnsrytm under påsklovet och jag kommer inte längre upp på morgonen. Trots att jag lägger mig i rimlig tid dödar jag väckarklockan på första pipet, vänder mig om och sover vidare. Och när jag vaknar nästa gång är klockan ångestmycket, jag är fortfarande lika slö och inte det minsta sugen på att möta dagen, världen eller människorna i den. Jag som precis börjat gilla mina tidiga morgnar.

Jag har en massa sidor kurslitteratur att läsa, men jag behöver bara kasta en blick ut genom fönstret för att tappa allt vad lust heter. Allting är grått; snön är en smutsig, patetisk kvarleva från en årstid som inte vill släppa taget, och den alltmer synliga asfalten pryds av lerigt grus, smältvatten och oändliga mängder hundbajs.

Om ni frågar mig så är sommaren j ä v l i g t långt borta. /Bitterfittan