Det här med att bo i korridor. Det har ju sina fördelar; det är billigt, man behöver inte skaffa några möbler eller köksutrustning, och ... ja, det var fördelarna. En del skulle säkert se det som en fördel att man träffar mycket folk, och alltid har nån att prata med. Men nej. Jag har redan gjort den biten, bott i kollektiv och blivit tvångssocialiserad dygnet runt. Numera vill jag själv välja vilka jag umgås med och när. Jag vill med andra ord inte konversera på knagglig engelska med turkiska utbytesstudenter medan jag lagar mat. Jag är heller inte jättesugen på att diska både innan och efter jag använder grejerna, för att folk inte kan diska ordentligt. Att skölja av disktrasan är tydligen också för jobbigt. Jag lovar, den lever.
Slutsats: För att gilla att bo i korridor bör du vara högst 21, inte ha några krav på mathygien, vara extremt social i alla lägen (även när du är bakfull, magsjuk, tentastressad eller ledsen), och, slutligen, gärna tala engelska i tid och otid (även när du är bakfull, magsjuk, tentastressad eller ledsen) utan att besväras av att den du talar med bara begriper hälften av vad du säger.
Visst är ni lite avundsjuka?
onsdag, april 22, 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Hehe, det låter som att det är dags för dig att skaffa din egen lya :) Tro det eller ej, men jag saknar korridorslivet lite grann. Med levande trasor och allt.
SvaraRaderaJag förstår dig.
SvaraRaderaSusanna: You don't say! Grejen är att jag redan har en egen lya. I Göteborg. Känns lite overkill att skaffa möbler o allting här också, när jag ända ska flytta tillbaka om ett och ett halvt år...
SvaraRaderaEmma: Tack!