Smutsigt pund och lila bräda.

Jag läser igen. Behöver en kontrast till kurslitteraturen och kommer på mig själv med att längta till den där stunden på kvällen innan jag somnar; bara sängen och boken utan dåligt samvete. Har som vanligt en förkärlek för brutala levnadsöden i allmänhet och biografier i synnerhet. Med en klump i magen och täcket upp till hakan slukar jag blod ångest smärta förnedring. För att bokens existens är hoppets vittnesmål. Behöver vetskapen om att någon överlevt.

En oväntad ringsignal från dörrklockan igår fick mig att flyga i taket. Där stod en leende brevbärare med min efterlängtade nya bräda i handen. Så. jävla. snygg. Vill helst bara sätta upp den på väggen och dregla.