Intensiv dag i skolan med fem timmars föreläsningar. Hemtentapaniken börjar lägga sig i takt med att bitarna trillar på plats. Jag är jätteduktig på att få panik över saker i förväg, för att senare inse att åh fan, det löste sig och jag dog inte. Tror det är av ren självbevarelsedrift som jag är sådär dramatisk. Måla upp ett värsta-scenario och ta ångesten direkt liksom, så kan det bara bli bättre sedan.
Om nästan exakt en månad är jag hemma. Då jävlar.
onsdag, november 19, 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar