Äntligen!

Fyy faaan va underbart! Tentan är avklarad, och grammatiken därmed avslutad för den här gången. Om det inte blir omtenta förstås, men det känns inte så. Det är en konstig känsla att komma hem och kunna göra vad man vill utan att ha ångest över att man inte pluggar. Bäst att njuta så länge det varar... Ikväll blir det tenta-öl med klassen. Herregud så studentigt :)

Har slutligen tvingats inse att jag inte har råd att åka hem förrän till jullovet. Det är alltså Umeå som gäller fram till 17 december. Det stör mig att flygpriserna är så omotiverat höga, även för studenter. Vad är det för poäng med studentrabatt när det blir lika billigt (eller snarare dyrt!) att flyga på lågflex-biljett?

Börjar känna mig jävligt hemma i rollen som universitetsstuderande. Det var ju, precis som alla sa, inte alls så skrämmande som jag trodde med akademiska studier. Man faller snabbt in i ett nytt tanke- och studiesätt. Frihet under ansvar har väl aldrig varit sannare. Ändå är det inte samma betungande och påtvingade ansvar som under högstadiet och gymnasiet. Det här är ju självvalt, och mestadels både roligt och intressant. Jag har massor av fritid, men lär mig samtidigt mer än jag någonsin gjort tidigare. Det är en kick när man känner att kunskapen fastnar och införlivas med ens egen person och de egna resonemangen. Alla borde testa! För första gången på länge känner jag att jag gör det jag är ämnad att göra. Att stå i videobutik var inte mitt kall i livet om man säger så. Men jag ångrar absolut inte att jag väntade så länge med att börja plugga. Var ju tvungen att leka av mig först i väntan på motivationen.

Har ändå haft nästan löjligt flyt. Skolkade mig igenom gymnasiet, gick ut utan slutbetyg och levde sedan slackerliv i sex år, för att slutligen söka "på skoj" till en utbildning med mycket begränsat antal platser och - fortfarande utan slutbetyg, dvs grundläggande behörighet - kom in direkt. That's how I roll :)