Många års det-löser-sig-attityd (och en alldeles för snäll mamma) har gjort mig till en duktig spenderare. Det spelar mindre roll om jag får in 15 000 eller 7 400 spänn på kontot den 25e. Det är i båda fallen lika mycket månad kvar i slutet på pengarna. Grejen är att jag nu måste leva på ynka sju och fyra varje månad, i tre år. Aight.
Den här månadens empiriska forskning går ut på att bara köpa verkligt livsnödvändiga saker. Det vill säga mat, hygiengrejer och kanske lite fika i skolan. Full får jag bli på bolagssprit, inte krogensprit. Inget uteätande. Har jag på detta sätt mer än sedvanliga 49 öre kvar på kontot när nästa CSN-bidrag trillar in så är jag en glad student. I annat fall finns det numera jävligt schyssta lyckopiller har jag hört.
tisdag, oktober 28, 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Hehe, bra tänkt av dig att inte äta ute och hålla sig till bolagssprit. Håller alltid i längden... Trist med kopulerande grannar, men kul att läsa din blogg :) Blev så inspirerad att jag startade en egen för ett par dagar sedan.
SvaraRaderaVi ses i eftermiddag! /Susanna
Det verkar ha blivit en snöbollseffekt av bloggfenomenet. Jag var grymt skeptisk, men Hanna fick mig att ändra inställning, och nu verkar alla ha inspirerat varandra till att börja. Heja!
SvaraRadera