Hur mycket är för mycket?

Grammatik alltså. Känns som om jag tryckt in så mycket i huvet att det inte får plats mer. Först är allting obegripligt, sen trillar några bitar på plats, sen några till, sen får man ett hallelujah-moment när man faktiskt FATTAR nånting, och sen... rör man till allting igen och inser att man bara sett toppen av ett isberg. Jag tror att jag helt enkelt måste chilla nu och låta det vara. Godkänt-gränsen på tentan är 60 %; hur svårt kan det va?

Har börjat läsa Black moon party av Daniel Kellerman. Jävlar va jag garvar! Killen har humor, och igenkänningsfaktorn är sjukt hög. Ett bra tecken på att jag är grammatikskadad är att jag sitter och analyserar satserna i boken omedvetet. Skjut mig! Helt plötsligt noterar jag grammatiska no-no:s som t ex "satsradning". Inte för att jag egentligen stör mig på det i skönlitteratur; det kan tvärtom vara effektfullt. Men att tänka på sånt när man läser en jävla roman, hur friskt är det? Boken utspelar sig i Thailand, dvs där jag skulle ha tillbringat hela februari 2009 om jag inte kommit på den briljanta idén att flytta till fucking nordpolen och bli akademiker istället. Blir ju gött sugen på sandstränder och svampshakes när jag läser om det. Men jag lipar inte - Hemsedal är fina grejer det med.

Längtar tills min bräda kommer hit från andra sidan Atlanten! Ebay is the shit. Nu har jag hela kittet. Hittade Vans-boots på Blocket för 400 spänn också, nypris 2400:- Bara mina skills som fattas. Det gäller att börja i rätt ände, dvs den ytliga :)

Här är underverket, Burton Feather -08