Motvillig och osugen men så illa tvungen landade jag i ett snötäckt Umeå igår kväll. Tre och en halv vecka av göteborgsk dekadens räckte inte på långa vägar, och nu börjar nästa nedräkning. Har man påsklov på universitetet? Snälla, säg ja.
"Jullovet" (som egentligen bara var ett låtsaslov) ägnades till en början åt textanalys varvat med jobb i den nyrenoverade, superfräscha butiken. Det var nästan roligt att jobba igen, fyra enkla pass utan ansvar men med hundra procent OB. På nyårsafton knöt jag ihop textanalyspaketet (stressad men inte alldeles onöjd) och tänkte använda kvällen till att packa inför Hemsedal, och inte fira överhuvudtaget. Helt otippat blev det istället spontan fest med både nära, kära och nya, ytliga vänner. Dessutom en helvetes massa fyrverkerier.
Hemsedal var kallt och isigt och gav en hel del blåmärken samt en krossad mobil, men även skills över förväntan. Nya brädan är alldeles, alldeles underbar, liksom jackan jag fick i födelsedagspresent av världens bästa Åsa. En kväll skrattade vi mycket åt absolut ingenting, och jag fick ett nytt minne i neon. Sedan blev alla sjuka och vi åkte hem. Ostbricka, vin och Farväl Falkenberg fick avsluta hemmavistelsen för den här gången. Det gjorde ont som fan, igen, och det kan vara en av världens bästa filmer.
Nu te och lussebulle.
"Jullovet" (som egentligen bara var ett låtsaslov) ägnades till en början åt textanalys varvat med jobb i den nyrenoverade, superfräscha butiken. Det var nästan roligt att jobba igen, fyra enkla pass utan ansvar men med hundra procent OB. På nyårsafton knöt jag ihop textanalyspaketet (stressad men inte alldeles onöjd) och tänkte använda kvällen till att packa inför Hemsedal, och inte fira överhuvudtaget. Helt otippat blev det istället spontan fest med både nära, kära och nya, ytliga vänner. Dessutom en helvetes massa fyrverkerier.
Hemsedal var kallt och isigt och gav en hel del blåmärken samt en krossad mobil, men även skills över förväntan. Nya brädan är alldeles, alldeles underbar, liksom jackan jag fick i födelsedagspresent av världens bästa Åsa. En kväll skrattade vi mycket åt absolut ingenting, och jag fick ett nytt minne i neon. Sedan blev alla sjuka och vi åkte hem. Ostbricka, vin och Farväl Falkenberg fick avsluta hemmavistelsen för den här gången. Det gjorde ont som fan, igen, och det kan vara en av världens bästa filmer.
Nu te och lussebulle.
Shit happens.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar