Tvära kast.

Håglös, trött och uppgiven inför det mesta kom jag hem från skolan idag; åt middag, sov middag och sköt envist upp pluggandet, en ursäkt i taget.

Sedan ringde jag mamma.
Fick en idé, två idéer, en stor portion hopp och en liten ljusning långt borta i praktikplatstunneln.

Sedan ringde Nina.
Idén fick respons, växte och fick fasta konturer.
När jag la på luren efter en och en halv timme var det med ett leende på läpparna.

Sedan kollade jag mejlen.
Herrejävlar skojar du med mig?!
Vis av erfarenhet håller jag käften om resten, tillsvidare, men om vi säger såhär: 
Den där lilla ljusningen blev precis löjligt mycket större.