För typ tre veckor sen satt jag ute i solen och pluggade och brände mig på ena armen. För typ två veckor sen konstaterade jag glatt att åh fan jag flår inte. NU tittar jag ner på min underarm och ser att skinnet börjat lossna. Hej fördröjning.
Och på golvet ligger väskan (notera: singularis!) packad och klar och om en knapp timme sitter jag på flygbussen. Herrejävlar vad fort det gick nu igen. Två år. Två tredjedelar språkkonsult. Ett sista sommarlov. Längre än så vill jag inte tänka nu.
Hejdå Umeå.
torsdag, juni 03, 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
TACK Helena! :) En väska alltså? Jag är grymt imponerad av vad som måste vara en FANTASTISK packningsteknik. Jag ska flytta 12 mil och kommer att behöva en släpvagn, typ.
SvaraRaderaHaha! Jag kanske borde nämnt att det är typ världens största väska. (På flygplatsen satte dom på en knallröd varningslapp med texten "HEAVY".) But still - EN väska = rekord.
SvaraRadera