Då och nu.

Min första bekantskap med Brännbollsyran kan bäst beskrivas som en cocktail av känslointryck från stunder i mitt förflutna:

Valborg i Bältesspännarparken. 14 år, fnittrig av Peter's Pops och folköl och på jakt efter skatekillar - bekräftelse i form av fem minuters kyssar och tafatt smek på en parkbänk i rampljuset. Sökande blickar, trevande samtal och rädslan att åka hem utan en ny historia att berätta för dagboken morgonen efter.

Natt på Roskilde, 16 år och nyfrälst festivalbesökare. Överallt människor - likasinnade, iögonfallande, bekymmerslösa. Synintryck som blandas med dansk pilsner, Tiedemans Röd 3 och känslan av att höra till.

Samothraki Dance Festival, Grekland. 19 år och redan gammal i gemet. Bastakter som aldrig tystnar, en strand full av dansande människor och dekor som får specialeffekterna i Avatar att blekna. Jakten på kicken. Möten i ögonblicket - konstgjord kärlek och vänner för livet. Eller i alla fall tills solen går upp.

Jag som inte skulle festa i helgen.