Hang in there.

Oj oj, jag är bara inte skapt för lantliv. Jag behöver rutiner, spårvagnar och kvällsöppna butiker. Jag får psykbryt när jag inte hittar något durkslag och diskborsten ser ut att ha hängt med sen 90-talet. Jepp, jag är en tönt. Det är ett under att jag trivs så bra på festivaler.

(Lyssnar på PST/Q och tröstar mig med att det finns åtminstone en till göteborgare som är lika negativ och cynisk som jag.)