Refuse - resist!

Jag funderar över det här med ungdomar och subkulturer.

När jag var fjortis var det punken som gällde, rakt av. Vi gick i nitjacka, GettaGrips och trasiga jeans med klorinfläckar. Vi lyssnade på Skitsystem, Mob 47 och Atomvinter och rökte fimpar som andra kastat på marken. Vi hängde på "Pundartrappan" i Nordstan med uteliggarna, drack Vestfyen 3,5:or och mäsk och röjde på spelningar tills blodet och svetten rann. Framför allt var vi politiskt medvetna, D.I.Y. och jävligt arga - på systemet i allmänhet och Svenssons i synnerhet.

Jag kan inte minnas när jag senast såg en fjortispunkare. "Pundartrappan" är numera känd som "Emotrappan" och befolkas av svartsminkade kids i mangainfluerade outfits, tuperat hår och skärsår på armarna. De går på utsålda arenakonserter, lyssnar på My Chemical Romance, Tokio Hotel och annat fjolligt trams. De ägnar sig åt självömkan, konsumerar och stajlar istället för att gå i demonstrationståg, spotta på nazzesvin och sparka uppåt.

Som om inte det vore nog är halva hardcorescenen och plaskar i emoträsket nuförtiden, och min antipati har snart utvecklats till regelrätt emoallergi.

Idag lyssnar på jag Hatebreed.

Keff.

Mitt morgonhumör korrelerar uppenbarligen med vädret. Ingen sol - ingen pepp. Jag känner mig sådär överkörd nu igen.

Idag måste jag plugga ikapp, men har verkligen jättesvårt att koncentrera mig. Jag vill inte läsa genreteori - jag vill shoppa! Alltså hela tiden. Det är som heroin. Sommarkläder. Åh.

Imorgon är det Valborg. Det är gratiskonsert med Umebandet Deportees på campus, så jag testlyssnar på Spotify men blir inte precis blåst av stolen. Det låter typ emo. Indie. Gay. Ge mig Cult of Luna nästa Valborg så lovar jag att jubla. 

:)

Istället för att sitta på föreläsning fick klassen ägna förmiddagen åt att skriva texter i olika genrer. Jag och Lisa valde "sms" och "måltidslitteratur" och hade sjukt roligt åt fjortistugg, generationsklyftor och ett lingvistiskt långkok. Våra färdiga texter blev hur bra som helst, och det bästa är att åtminstone en av dem kommer hamna i händerna på språkvetareliten under konferensen Svenskans beskrivning.

Nu är jag hemma och mellanlandar för lunch. Om en stund ska jag ner till Designhögskolan för att titta på när "vår" designstudent imponerar på representanter från Tetra Pak. Det är fullt upp nuförtiden och jag lipar inte ett dugg.

På. Av. På!

Sms-pip: Nu vill Linn plötsligt med igen :) nu får vi bestämma datum ;) massa kyssar

Jahopp. Så var jag inte ensam tjej längre. Guess it's ON.

Skulle inte tro det.

Sommaren närmar sig och historien upprepar sig; för vilken gång i ordningen vet jag inte. Amsterdam is off. Inte själva resan - den blir av. Jag ska bara inte med längre. Det som började som en mysig par-resa med fina vänner har nämligen utvecklats till en grabbresa av typen "fullt ös medvetslös", och jag är inte ens lite sugen.

Frågan är: Vad ska jag göra istället?

Tolv kilometer senare:

Morfin är för knarkare. Jag kör på ENDORFIN! (Behöver jag säga att det gick bra?)

Snart är det sommar.

Igår fick jag veta att jag får fyra veckors heltid som andreman (läs: kvällspass = OB) i sommar. Jag slipper alltså butikschefsångesten och säkrar semesterbudgeten genom att rätt och slätt stå i kassan och hyra ut film. Det är inte klokt vad bra jag har det!

Och på löpfronten: Missar man Göteborgsvarvet får man nöja sig med Midnattsloppet. Jag är anmäld, älskling är anmäld och motivationen är på topp. Idag firar jag med LÅNGDISTANS!