Arbete.

Jag hade glömt att det var så jobbigt att jobba. Efter gårdagens helvetesdag har jag ont i hela kroppen. Lösgodisleveranser måste vara djävulens påfund...

En tanke som slagit mig senaste veckan är hur sjukt lite tid man har när man jobbar heltid. Hur hann jag någonsin med någonting alls innan jag började plugga? När jag kommer hem från jobbet vid sjutiden äter jag mat och somnar. Och inte mycket mer. När är det tänkt att man ska träffa vänner, städa, träna och läsa böcker?

Men liiite roligt är det faktiskt att jobba nu. Jag har inte börjat förakta människor än och arbetsuppgifterna har inte hunnit bli enformiga. Tre veckor som butikschef är nog alldeles lagom.

Äppleromans.

Jag är lite inne på att köpa Mac. Min laptop känns sjukt föråldrad, stor och otymplig. Dessutom är den buggig och arbetar i slowmotion. Nu har jag använt Mac hela sommaren, och även om jag fortfarande har mina tvivel börjar jag motvilligt förälska mig...

Så jävla snygg. Så liten och lätt. Och. Den finns i rosa.

Och. Den kostar fläsk.

(Och dessutom blir textstorleken på bloggen helt mongo när jag skriver på Mac.)

Den danska åkern: A love story.

Åttonde Roskildefestivalen avklarad. Den var varm. Jag har badat varje dag. Jag har förbrukat fantastiska mängder solkräm. Jag har sett rekordfå band. Jag har tillbringat rekordmycket tid i campet. Men jag har fortfarande inte tröttnat.

Årets mest frekventa yttrande: Fan va varmt det är.

Mmm... asfalt!

Tillbaka i stan. Tillbaka till rent badrum med vattentoalett, oändliga mängder varmvatten, kollektivtrafik utanför dörren och taxibilar överallt. Vi har haft det supermysigt på ön, men när möjligheten att få bilskjuts hem dök upp tvekade jag inte en sekund. Särskilt som det inte skadar ett dugg att ta en paus i tvåsamheten innan Roskilde nästa vecka. (Alla som provat vet vilken prövning festivaler är för förhållandet.)

Word to the wise: Satsa inte på mulltoa (hur miljövänligt det än är) om ni någon gång tänker ha fyllefest hemma. Litervis med piss, skit och en och annan spya; föreställ er doften och multiplicera med tio, så fattar ni.

En orgie i fett.

Jag är på blixtvisit i Göteborg för att baka västerbottenpaj och jordgubbscheesecake i föräldrarnas kök. Midsommar är förstås ännu en anledning att frossa i mat. Mitt sommarlov har hittills varit en orgie i ost, bakverk, glass och annat onyttigt. Visserligen blir det en och annan löprunda emellanåt, men lättjan vinner med hästlängder.

För övrigt har jag nu lärt mig den fulla innebörden i begreppet "orusttid": Minsta möjliga aktivitet på mesta möjliga tid. Mañana mañana. Jag blir mest rastlös och slår ihjäl tiden med att diska efter pojkarnas munchies och ... ja, laga och äta mat. MAT MAT MAT.

Hang in there.

Oj oj, jag är bara inte skapt för lantliv. Jag behöver rutiner, spårvagnar och kvällsöppna butiker. Jag får psykbryt när jag inte hittar något durkslag och diskborsten ser ut att ha hängt med sen 90-talet. Jepp, jag är en tönt. Det är ett under att jag trivs så bra på festivaler.

(Lyssnar på PST/Q och tröstar mig med att det finns åtminstone en till göteborgare som är lika negativ och cynisk som jag.)

Suck it up.

Jag är på landet. Alltså verkligen på landet. Vi snackar mulltoa, kamin och råttfällor. Det är vid såna här tillfällen jag inser hur mycket jag uppskattar helkaklade badrum, funktionella kök och mjuka dubbelsängar.

Och som den lipiga, bortskämda stadsbrud jag är hade jag några långa, nervösa ögonblick innan vi fick igång internet. Haha.

Men nu ska här levas lantliv och njutas av grönska, grillat, sol och bad. So suck it up.