Idle hands.

Det är nåt fel på mig. Jag kan inte plugga. Träna går däremot alldeles utmärkt, och med dagens inplanerade pass blir det fyra på en vecka. Som sagt, det är nåt fel på mig.

Imorgon klockan 06.30 kommer tåget lastat med godis. Massa mys och inte så massa skola hela veckan. Det är han värd. På lördag är det minifestival på Folkets Hus, med punk- och hardcoreband. Resten av tiden ska vi göra det vi gör bäst. You do the math.

15.53

Oroväckande magont. Mamma har precis haft vinterkräket. Snälla, skona mig!

Uppförsbacke.

Tog mina första trevande steg på IKSU igår, i form av 25 minuter på löpbandet följt av en halvtimmes "core" (mage- och ryggträning i grupp, med instruktör). Springa på löpband är fortfarande grymt tråkigt, och inte särskilt jobbigt heller, men det funkar som substitut för utomhuslöpning vintertid. En iPod nästa gång så ska jag nog stå ut. Gruppträning däremot... Visst var det bra träning, men jag kände mig grymt malplacerad i den stora spegelklädda salen. Och att hela tiden försöka härma instruktören - och därmed inte kunna fokusera helt på själva träningen - det är fortfarande inte min grej. Jag behöver lite mer action och jävlar anamma (läs: kampsport).

Idag vaknade jag med en envis huvudvärk som har hängt med hela dagen. Skulle städa, plugga och laga mat, aber nichts. Det lutar åt en kväll i horisontalläge; bara jag, tv:n och ICA-semlan. Skjut mig då.

Svårt sugen.

Har äntligen bestämt mig. Ingen idé att dra ut på det längre, för den "perfekta tatueringen" som jag väntat på att snubbla över, den finns inte. Ännu. Många timmars fotogallerisurfande och tidningsbläddrande på biblioteket har gett åtminstone lite idéer, och plötsligt har jag inte bara en, utan TRE planerade gaddar. Nu hänger det på Lobelias konstnärliga kreativitet.

Och hon kan.

Jag ger mig.

Så var det ny termin med allt vad det innebär: dyr och omfångsrik kurslitteratur, obegripligt mycket genusperspektiv, avsaknad av långhelger (föreläsningar på fredagar OCH måndagar! wtf?!) och - hör och häpna - guldkort på IKSU. Jag! Jag sysslar inte med sånt. Gym är typ det tråkigaste jag vet, och såna där "pass" där man förväntas hoppa omkring till MTV-musik under ledning av en hurtig jävel som skriker "Kom igen tjejer!" och "Härligt jobbat!", det funkar bara inte. Så varför betala 500 spänn i månaden på Sveriges dyraste gym för något jag föraktar?

Jo, för att.

Fortfarande

sjuk som en liten motherfucker. Ynk.

Bebis.

Så overkligt, konstigt och framförallt häftigt! Det blev en tjej. En livs levande bebis i min närmaste kompiskrets. Jag tror jag måste se den för att förstå att det är på riktigt. Jag och barn är en konstig ekvation, men kanske kan jag (och måste jag!) vänja mig. Dom blir ju bara fler och fler.

Världens största grattis till Camilla och Stefan!