Mitt så kallade liv.

Kursböckerna är nya och dyra och skriker efter uppmärksamhet, så jag sätter mig pliktskyldigt vid skrivbordet efter frukost. Slår upp boken, följer texten med ögonen och tänker på allt utom textanalys. Timmarna ägnas åt datorn, jullovsplaner, telefonsamtal, sms-korrespondens och diverse filosofiska tankeutsvävningar. Vadan detta? Teoretiska perspektiv på sakprosa är ju en riktig nagelbitarthriller!

Just det, jag har skoskav också.

Analyze this.

Textanalys heter kursen som ska förstöra mitt jullov. Sisådär tusen härliga sidor att plöja, varav ett gäng är på engelska och danska (!). Parallellt med det läser vi Skriftlig framställning (ja, mer litteratur!). Den första examinerande hemtentan i Textanalys ska lämnas in 19 december, dvs två dagar efter att mitt "jullov" börjat och jag redan åkt hem till Göteborg. Den andra (och största) hemtentan har deadline 9 januari. Härlig timing med tanke på att jag är i Hemsedal 1-8 januari, och är tillbaka i Umeå först den trettonde. Kul att tentorna annonseras i efterhand och inte finns med på det schema vi fått att gå efter. Men vem fan behöver jullov?

Rockysöndag.

Vaknade med sötnos i mobilen vid halv elva i morse; näst bästa sättet att vakna på (efter sötnos i sängen). Kunde nöjt konstatera att bakfyllan höll sig på mattan för en gångs skull. Lagom bakfulla söndagar har sin charm, med sen frukost, lång varm dusch och skönt slöa timmar i sängen med ett Rocky-album och MTV Sunday Supreme. Jag är lite småkär i Rocky. Halvkass kvinnosyn, lat, gnällig och egoistisk med sjuk stonerhumor. Precis min typ.

Imorgon börjar vardagsmonstret bossa igen. Hej dåligt samvete.

Miss one-track-mind

Nu är det illa. Jag vill ha allt, nu. Sex veckor är en livstid i såna lägen. Det här med tålamod har aldrig varit min grej. Den som väntar på nåt gott väntar fan alltid för länge. I mina dagdrömmar vilar Göteborg i ett magiskt skimmer av fantastiskt sex, ljuvlig dekadens och samtal utan ord riktiga vänner emellan. Ge mig min stad nu!

Till råga på allt upplyser virusprogrammet artigt men bestämt om att vi fått en ny inneboende. En trojansk häst. Yeey! (Fest ikväll. Ryktet säger Guitar Hero, och jag säger my ass.)

Freedom's just another word for nothing left to lose.

Tillbaka på ruta ett. Ett steg framåt och två tillbaka. Med tre veckor kvar till payday har jag bränt det mesta av studiemedlet. Jag borde kanske oroa mig. Istället gör jag vad varje klok människa skulle ha gjort: Köper nya skor.

Goda råd vs. sympatiska nervsystemet 0-1

Det finns ingen logik. Primitiv skräck kontrollerar kroppen och säger åt mig att fly. Om jag vägrar ska jag minsann få betala. Priset är kallsvett, skakningar, flackande blick, ett hjärta som gör sitt bästa för att banka hål i bröstkorgen och - som grädde på moset - en väldigt smickrande mörkröd ansiktsfärg. Dom goda råden säger: Andas! Tala långsamt! Se publiken i ögonen! Mitt sympatiska nervsystem säger: In your face sucker!

Redovisning (läs: tortyr) imorgon. Favorit i repris. Var är alla betablockerare när man behöver dom?

Springa, sprang, sprungit.

Intransitivt verb, stark böjning. Också en del av min söndag. Umeå lockar med perfekt springväder, dvs sol och vindstilla och lagom kallt. But looks can be decieving. Det är halt som satan. Att cykla är plötsligt lika med dödslängtan om man har en cykel som ser ut som min, med löjligt smala racerdäck som förvandlar mig till Bambi på hal is vid dom mest olämpliga tillfällen; oftast när jag korsar en gata med väntande bilar i startgroparna.

Dagens projekt: Umevinterkit. (Ja! En anledning att shoppa med gott samvete!)